• Huvudmeny

Falun

Julmarknad

Transkription

– De va julmarknadn, å de va n markna, de. De va … Nufötin vet inte de stackars ungarna va en markna e fôla¹. [nää] Men då va Stotôrje alldeles fullt me … me stånd där dåm sålde allt möjli. He va … E ha vure nånn såm a säga att e va såm te jö e resa jenåm hele DaLarna² åm man bara kuta tvassöve Stotôrje en juLmarkna. He va kaggä å buttä ifrån Vänjan å kôrjä ifrån Våmhus å sjinnvarä ifrån MaLung å kôppätjäl å faLujungfru å hele tunnä fulla me röa granna äppLen å myttje, myttje ana å. E va barä så gaLi trôkut han hadd så lite te tjöp för. Hadd han en fämmöring, så bar e i väg te de ståndä där e bodde … va en moste såm såld vita bullsjivä me rött sôckä på. Å öväallt myllra ä åv masä me långa vita sjinnpälsä, å hästskôjarna tjörde såm tokä på ga- … å joL gatene farliga te va på. Å övä hässtskôjartjuta å marknasskråLä hördes ä juvLiga tonä såm kåm från e gammät hest positiv nera ve aksjonskammäpLassn. Tänk, en gång händ ä e kåm två karusällä hit på samm gång te FaLun å slog säg ne breve varan. Då jick prise på åkninga nir te två öre gånnjen, så Ärnst å ja tömd ur våra sparebössä å tog me åss vaeviga öre, för nu skull ve då fôll åk karusäll te ve feck nog, sa vi. För ett tåcket tillfälle te åk billit, he kåm fôll aldri tebaks nå mer å a nt jot e hällä. Å vi åkt … Ja, ja hadd nära på en tôlvsjilling nä ja räkna hop all småslantane i nävan. Ärnst va lite rikärä, han. Vi åkt älva gånge ätte varan utan te stig ne nå imilla. Senne tyckt ve e va nt vatt te sitt kva på karusälla nå längä, fö ve tjänd int att ho röd på säg nå. He va jussåm hon skull a stått still. Men nä vi huppa ne sennä, då börja backan gå runt, runt, å hä kôsta asint hä. Å vi visste aldri hu vi skul kåmma hem sennä på kvälln, män vi höll fôll i åss i pLånka å byggningane åppättä hele Gruvgata. Å varst va e fôll nä vi kåm te höna, för då fanns e ju int nå te håll i.

¹ Specialtecknet ô står för ett extra öppet ö-ljud.
² Specialtecknet L står för tjockt l-ljud.

Översättning

– Det var julmarknaden, och det var en marknad det. Det var … Nuförtiden vet inte de stackars ungarna vad en marknad är för något. [nej] Men då var Stortorget alldeles fullt med … med stånd där de sålde allt möjligt. Det var … Det har varit någon som har sagt att det var som att göra en resa genom hela Dalarna om man bara kutade tvärsöver Stortorget en julmarknad. Det var kaggar och byttor från Venjan och korgar från Våmhus och skinnvaror från Malung och kopparkärl och falujungfrur (trädockor i visst utförande) och hela tunnor fulla med röda granna äpplen och mycket, mycket annat också. Det var bara så väldigt tråkigt att man hade så lite att köpa för. Hade man en femöring, så bar det iväg till det ståndet där det bodde … var en tant som sålde vita bullskivor med rött socker på. Och överallt myllrade det av masar med långa vita skinnpälsar, och hästskojarna körde som tokar på ga- … och gjorde gatorna farliga att vara på. Och över hästskojartjuten och marknadsskrålet hördes det ljuvliga toner som kom från ett gammalt hest positiv nere vid auktionskammarplatsen. Tänk, en gång hände det att det kom två karuseller hit på samma gång till Falun och slog sig ner bredvid varandra.. Då gick priset på åkningen ner till två öre gången, så Ernst och jag tömde ur våra sparbössor och tog med oss varteviga öre, för nu skulle vi då minsann åka karusell tills vi fick nog, sa vi. För ett sådant tillfälle att åka billigt, det kom väl aldrig någonsin tillbaka och har inte gjort det heller. Och vi åkte … Ja, jag hade nästan en tolvskilling när jag räknade ihop alla småslantarna i näven. Ernst var lite rikare han. Vi åkte elva gånger i följd utan att alls stiga ner emellan. Sedan tyckte vi att det inte var värt att sitta kvar på karusellen längre, för vi kände inte att den rörde på sig alls. Det var just som om den skulle ha stått stilla. Men när vi hoppade ner sedan, då började marken gå runt, runt, och det kostade ingenting alls det. Och vi visste inte hur vi skulle komma hem sedan på kvällen, men vi höll väl i oss i planken och byggnaderna upp längs hela Gruvgatan. Och värst var det väl när vi kom till hörnen, för då fanns det ju inte något att hålla i.

Uppdaterad 12 januari 2017