• Huvudmeny

Idre

Hästen går genom isen

Transkription

– Var då besvärlit då den gånga du tjöˋrd ne hästn ut på sjön?
– Jaa, dä va dä visst dä. Alldeles … Jä va ju frâmme¹, åkte vägen i (Tjiften) då. Vi skul ju ha hest då. [jaa] Hja. Å isn va för dåli förståss, å sô² va kvinnfôLk³ … Int försto s- … försto mä på dä nôu utan bärrä … Män jä hull ful bärä frâmma lannje förståss, män då va der sjlike der vârmtjiller sôm rânnj å niri sjun yverâhllt där då. Jä råkas på (bäˋrs täl). Ä va ful unjefär en tie fämtån meter ifrå lannj. Å hestn plötsli for ijönnôm för mä. Ja, då hadde jä arbet, åj åj åj!
– Hästn drunkna ful då för dä?
– Jaa, jä bruka e ökks då. Jä hadd e ökks då på tjôLken, sir du. Sô jä bruka denn då å sku försök å hôgg e rennje i isn. Jä jåbba sô dä vart såm en pLåt, tjoLen minä frâmma på. Skvatt vattn då; dä speckte då på mä. Frus dä der då (---), sir du. Hôss jä såˋg ut läll! Jä va alldeles som du ha sett en pLåt frâmma för mä. Men … Å så prova jä då sku få hestn frâmmi den rennja gång på gång då. Å jä såg att siste gången jä hadd-n frâmmi den rennja så gurma-n vahttne. Så då tänkte jä nog … Då vart jä ivrig; då sku jä fortsätte hôgge mer. Men då, vet du, de ha speckt is på ökksskaftä, så dä sjlant ur hennern på mä.
– Var dä mörkt där då?
– Nää, dä va inte alldeles mörkt, men dä vart då innan jä kåˋmm hemmaht. Men du sku ha sihtt mä ne jä jeck ifrå hestn, i vôka. Dä va hemst dä, skä jä taˋL ôm. Hestn låg i vahttnä å steLna å jä kunna inte mä bästa vilja jäLp-in, hôr järne jä villa. Ä va sô jä kunn a gretti bLo, sô hemst tyckt jä dä va
– Å feck du oppat hestn då te sjlut
– Nja, jä huggde ju sô länge jä duggde få nå jud ur munn, å jä vart ju alldeles mållös; jä feck it ur mä nô(ô) te sjlut. Trudde nônn sku hör mä då å sto där å träLe å arbete me hestn då, kLäˋdd å-n alldeles nâtjin, toˋg å-n saLen, knäˋfft ifrå skakLen joL jä, âllting toˋg jä å-n. Å dä va f(u)l kansje dumt, dä försto it jä mä nô på
– Var ä langt borti gaarn då där
– Jaa då, en bra bit då ifrå … sku gå jön- … förbi n andre vôlln å då, siddu. No va ä f(u)l en två å en haLv älle tri tjilometer ahllti
– (Jaha.) Vet du ôm e vart … (---) kunne höre däj då när du
– Nää. Å sô va dä mot vere, vart ä, sir du. [jaha] Jä feck hu:je emot vere jä. [jaa] Jah. Ja hadde bror hass Arvid, Manne då, å n Per Andersa ifrå Drevdagen, han fördd mä åt (Pipersätern) hannj. För då sa n dä … Ja, då vännjde hannj der hannj. Bara fö jä va dåLi kunnug der, jä då, nä jä sku tjöre utövver, sirdu. Han vännjde der, å sô sa-n åt mä dä att i ställe för å tjöre oppe i lia dä de e sô trångt å skog ”No sô ska du appsolut försöke sjun”. Ja, vi tjörde frâmma lanne på Drevdagssjun, sir du. Å jä va säker på dä sku gå lika bra på n-ândre ô då. Räkna iht mä alle dôm dä tjellern sôm kåm niri jär då å vârnd opp, vet du. Sô dä ha frusse för dåLi der
– Å hestn vart kvâr
– Å hestn vaˋrt kvâr der hannj. Hannj dråkknas hannj. (Ner) … Jä tog ju sjia jä då å knâlla iväg hemmaht då å sku fåˋ iväg fôLk derifrå då. Jä hadd n-Arvid hemme; sô va de en nôrske der. Å dôm forttast möjli iväg då å sku försöke, men dä fannjs it nô järe. Jä ha ju vuri der sô länge jä då, å arbete å sku försöke rädde hestn sô, å dä der vart för langt. Hestn hannj klara it opp (---) hannj (---). [näh] Hannj va bortte alldeles hannj, ner dôm kåˋmm dit.

¹ Specialtecknet â står för ett öppet a-ljud, dvs. ett ljud mellan a och ä.
² Specialtecknet ô står för ett extra öppet ö-ljud.
³ Specialtecknet L står för tjockt l-ljud.

Översättning

– Var då besvärligt då den gången du körde ned hästen ute på sjön
– Ja, det var det visst det. Alldeles … Jag var ju framme, åkte vägen i (Kiften) då. Vi skulle ju ha häst då. [ja] Ja. Och isen var för dålig förstås, och så vara kvinnfolk … Inte förstod s- … förstod mig på det något utan bara … Men jag höll väl bara framför land (nära strandkanten?) förstås, men då var där sådana där varmkällor som rann nere i sjön överallt där då. Jag råkade ut för (att det hände en olycka). Det var väl ungefär en tio femton meter från land. Och hästen for plötsligt igenom för mig. Ja, då hade jag arbete, oj oj oj!
– Hästen drunknade väl då för dig?
– Ja, jag använde en yxa då. Jag hade en yxa då på kälken, ser du. Så jag använde den då och skulle försöka hugga en ränna i isen. Jag jobbade så det blev som en plåt, min kjol framtill. Skvätte vatten då; det bildades is på mig. Frös det där då (---), ser du. Som jag såg ut ändå! Jag var alldeles som om man skulle ha satt en plåt framför mig. Men … Och så försökte jag då gång på gång att få fram hästen i den rännan. Och jag såg att sista gången jag hade honom framme i rännan så grumlade han upp vattnet. Så då tänkte jag nog … Då blev jag ivrig; då skulle jag fortsätta att hugga mer. Men då, vet du, det hade bildats is på yxskaftet, så det slant ur händerna på mig.
– Var det mörkt där då?
– Nej, det var inte alldeles mörkt, men det blev då innan jag kom hemåt. Men du skulle ha sett mig när jag gick ifrån hästen, i vaken. Det var hemskt det, ska jag tala om. Hästen låg i vattnet och stelnade och jag kunde inte med bästa vilja hjälpa honom, hur gärna jag ville. Det var så jag kunde ha gråtit blod, så hemskt tyckte jag att det var.
– Och fick du upp hästen då till slut?
– Nja, jag ropade ju så länge jag kunde få något ljud ur munnen, och jag blev ju alldeles mållös; jag fick inte ur mig något till slut. Trodde någon skulle höra mig då och stod där och trälade och arbetade med hästen då, klädde av honom alldeles naken, tog av honom sadeln, knäppte ifrån skaklarna gjorde jag, allting tog jag av honom. Och det var väl kanske dumt, det förstod inte jag mig alls på.
– Var det långt till gården då där?
– Ja då, en bra bit då ifrå- … skulle gå gen- … förbi den andra vallen också då, ser du. Nog var det väl två och en halv eller tre kilometer alltid.
– (Jaha.) Vet du om det blev … (---) kunde höra dig då när du …
– Nej. Och så var det mot vinden, blev det, ser du. [jaha] Jag fick ropa mot vinden jag. [ja] Ja. Jag hade Arvids bror, Manne då, och Per Andersson från Drevdagen, han följde med till (Pipersätern) han. För då sa han det … Ja, då vände han där han. Bara för att jag hittade dåligt där, jag då, när jag skulle köra utöver, ser du. Han vände där, och så sa han till mig det att i stället för att köra uppe i liden där det är så trångt och skog ”Nog så ska du absolut pröva sjön”. Ja, vi körde framför land (nära strandkanten?) på Drevdagssjön, ser du. Och jag var säker på att det skulle gå lika bra på den andra också då. Räknade inte med alla de där källorna som kom neri här då och värmde upp, vet du. Så det hade frusit för dåligt där.
– Och hästen blev kvar.
– Och hästen blev kvar där han. Han drunknade han. (När) … Jag tog ju skidorna jag då och knalla iväg hemåt då och skulle få iväg folk därifrån då. Jag hade Arvid hemma; så var det en norrman där. Och de satte fortast möjligt iväg då och skulle försöka, men det fanns inte något att göra. Jag hade ju varit där så länge jag då och arbetat och skulle försöka rädda hästen så, och det där blev för långt. Hästen han klarade inte upp (---) han (---). [nej] Han var alldeles försvunnen han, när de kom dit.

Uppdaterad 12 januari 2017