• Huvudmeny

Malung

Messmörskokning

Transkription

– Jaha, ô¹ sia då oda bLåmisu², då kokt ve ôpp ho ô sô kokt ve hä tart hä vart kokt mer at hä sôm ve sa då, tart hä vart bärô litä brunnt kvär. [mm] Män då öst ve ur hä ti e storä misubôttâ³. Hä va åckså e trebôttâ. Då öst ve ur hä ti ho. Sia spard vi ihop fLera östningä(r), jaa, ô add ti da. Män då ve då fick nokk mytsy då kokt ve haLmisu. [åå] Jaa, ällär tjôckmisu sa en deL, män ve sa âllti haLmisu. Då smord ve gryta fösst mä smör. Ô sô âdd ve ti oda, misu då, sô int ä skull bränn ve. Ô då va ve två hänn tri sôm jäLpts at ô röra, fö då skull hä röräs heLä tin.
– Hela tiden?
– HeLä tin sô int ä bränds ve. Jaa. Sô …
– Flera timmar
– Ja full tôld hä ett bra tag inna hä vart hart. Fö hä skull värô sô nästan … ôm en slog tå ösôn sô skull ä vär vägä(r) liksôm, hä fasn, hä syns vâr ve add knackt tå ösôn äller åckså prov ve på … på ett fat hänn ti en kôpp mä … ja, unjefär sôm dôm kok knäck ô prov. [å ja] Ä skull … ô då skull ä … skull ve a misuôst. Då skull ä vär väldit hart. Män skull ä vär bLötmisu då fick ve ju ta tå ä för. Män hä skull i âllâ fâll kokäs sô hä va rätt sô tjôckt. Ô just inna ojer misu kokt ôpp, då vart ä lite vitt skum uttanå da i grytôn. Då tog ve tå hä mä e ski ô add hä på ett kaffefat. Hä skrev ve namna vårô ôppi tatjä mä. Ô i vet int ôm hä e äggvita – dôm a sagt hä, – ôm hä kônn finns nô äggviteämn ti, fö(r) hä syns i mang år, sia väL hä svart. Män hä finns kvär än da i gammôLstuggon, da ve skrev.
– Menar du så?
– Jaa, ô e sôm bodd granna jer mä ôss sô ho taLô ôm att dôm add e gammôL kärlhylla dôm tog in. Ô dôm add skrivi namn mä svart … hä va svart bokstävä(r) sa ho. Ô hä skurd i ô skrapô tart i fick bôrt äda. Ô då ho fick hör äjer då sa ho: ”Män hur dum a i vyry” sa ho ”du vet full hä va skrivi mä misufröä(r)” sa ho. [åj ja] Mä skummä. [mm] Jaa. [mm] För då skrev ve initialan, olikâ, sô mang sôm ve va. Ô sô skrev ve dato ô årtaL når ve add kokt oda misu, ja, mm. Sia skull ojer misugryta lôftäs tå. Ô sô add ve stenär ô sätt inundi bena då. Sia fick ingin rör äda fö då vart ä sker. [åå] Ä vart e slikkä haLä skôrpâ (---) uttanå. Män då add ve på gräddâ. [kan du tro] Jaa, då âdd ve på gräddâ runt, ja, fullt yvy hä. Män ibLand kônn hä väLô lite ändå män hä fick då ingin rör ve gryta häll, för då stod hä te nästa dag. Då rörd ve hä. Ô va hä då nô slikt sker, nô hart uttanå, då fick ve ju ta tå hä. [jaha] Jaa, fast ve … då âdd ve e misumâlâ, e misumâlâ, e stor e, ô rörd hä da sô mytsy ve hôrk, tart hä vart slätt ô bLankt. Sô öst ve ur hä. Då va hä kLart.
– Var det sött [jaa] det där skeret?
– Jaa, nja, hä va ä full int häll. Ä va sô vâsst sô ä gick int and jättô hä, utan en fick a bôrt hä. Hä va sô hart sô. Hä va sôm … jaa sôm is, alldeles hart. Ja hä va hä. Hä vart sker.
– Menar du? [mm] Jaa
– Jaa ô då ve dzoLd misuôstär så då âdd ve e gles slârvâ sôm ve la ti ett kärl, ti ett ôstkärl. [jaa] Ô hä fick ve ju lonâ å härarâ fö ve âdd âllär sô mang. Sô öst ve ôpp ti dôm da då. Sia fick hä standâ tart hä liksôm tog te ô tôrkâ. Sia vänd ve ur äda ô tog tå oda slârva. Sia âdd ve hä på brä … på lang brä ô tôrk dôm da misuôstan.

¹ Specialtecknet ô står för ett extra öppet ö-ljud.
² Specialtecknet L står för tjockt l-ljud.
³ Specialtecknet â står för ett öppet a-ljud, dvs. ett ljud mellan a och ä.

Översättning

– Jaha, och sedan då den där blåmesan, då kokade vi upp den och så kokade vi det tills det blev mer ihopkokt som vi sa då, tills det blev bara lite brunt kvar [mm]. Men då öste vi ur det i en stor mesbytta. Det var också en träbytta. [mm] Men då öste vi ur det i den. Sedan sparade vi ihop flera ystningar, jaa, och hade i där. Men då vi då fick nog mycket då kokte vi hårdmesa. [åå] Ja, eller tjockmesa sa en del, men vi sa alltid hårdmesa. Då smorde vi grytan först med smör. Och så hade vi i den där mesan då, så det inte skulle brännas vid. Och då var vi två eller tre som hjälptes åt att röra, för då skulle det röras hela tiden.
– Hela tiden?
– Hela tiden så inte det brändes vid. Jaa. Så …
– Flera timmar?
– Ja, nog dröjde det ett bra tag innan det blev hårt. För det skulle vara så nästan … om man slog av ösan (sleven) så skulle det bli vägar liksom, det fastnade, det syntes var vi hade knackat av ösan eller också provade vi på … på ett fat eller i en kopp med … ja, ungefär som de kokar knäck och provar. [å ja] Det skulle … och då skulle det … skulle vi ha mesost. Då skulle det vara väldigt hårt. Men skulle det vara mjukmesa då fick vi ju ta av det tidigare. Men det skulle i alla fall kokas så det var rätt så tjockt. Och just innan den här mesan kokade upp då blev det lite vitt skum utanpå där i grytan. Då tog vi av det med en sked och hade det på ett kaffefat. Det skrev vi våra namn med uppe i taket. Och jag vet inte om det är äggvita – de har sagt det – om det kan finnas något äggviteämne i, för det syns i många år, sedan blir det svart. Men det finns kvar än där i gammalstugorna, där vi skrev.
– Menar du det?
– Jaa, och en som bodde granne här med oss hon talade om att de hade en gammal kärlhylla som de tog in. Och de hade skrivit namn med svart … det var svarta bokstäver sa hon. Och det skurade jag och skrapade tills jag fick bort det där. Och då hon fick höra det här då sa hon: ”Men hur dum har jag varit ” sa hon ”du vet väl det var skrivet med messmörsskum” sa hon. [oj ja] Med skummet. [mm] Jaa. [mm] För då skrev vi initialerna, olika, så många som vi var. Och så skrev vi datum och årtal när vi hade kokat den där mesan, ja, mm. Sedan skulle den här mesgrytan lyftas av. Och så hade vi stenar och satte under benen då. Sedan fick ingen röra det där för då blev det sker (hård skorpa). [åå] Det blev en sådan hård skorpa (---) utanpå. Men då hade vi på grädde. [kan du tro] Ja, då hade vi på grädde runt, ja, fullt över det. Men ibland kunde det bli lite ändå men det fick då ingen röra vid grytan heller och då stod det till nästa dag. Då rörde vi det. Och var det då något sådant sker, något hårt utanpå, då fick vi ju ta av det. [jaha] Ja, fast vi … då hade vi en messmörsvisp, en messmörsvisp, en stor en, och rörde det där så mycket vi orkade, tills det blev slätt och blankt. Så öste vi ur det. Då var det klart.
– Var det sött [ja] det där skeret?
– Jaa, nja, det var det väl inte heller. Det var så vasst så det inte gick att äta det utan man fick ha bort det. Det var så hårt så. Det var som … jaa som is, alldeles hårt. Ja det var det. Det blev sker.
– Menar du ? [mm] Jaa.
– Jaa och då vi gjorde mesostar så då hade vi en gles tygbit som vi la i ett kärl, i ett ostkärl. [jaa] Och det fick vi ju låna av varandra för vi hade aldrig så många. Så öste vi upp i dem där då. Sedan fick det stå tills det liksom började torka. Sedan vände vi ur det där och tog av den där tygbiten. Sedan hade vi det på bräden … på långa bräden och torkade de där mesostarna.

Uppdaterad 12 januari 2017