• Huvudmeny

Söderbärke

Kolning

– Hur var det att kola då?
– Jaha, jaa, dä sku vi fôll¹ ha, kåLning², säx å sju milur vârendâ³ år.
– Jasså, så många?
– Jahaaha. Vi sku kåLâ etthundrafämti stigâr för … för egendomän å så dåLit betaLt, två kro- … två å tjugufäm för gallring, sôm dôm kalla, å två å fämti för fällve. Män då skull ân huggâ sjäLv. [jaså] Mm.
– Men hur … hur … hur hann man med och … och kola hundrafemtio stigar då?
– Åhåhååå dä … ä va fôll int nå. Dä va … dä va tä ârbetâ. Tre kârâr skull-n vârâ för jämnan. Mân måste låv te tjöra å … å. För ôm ân va … hestarnä va hemma i nån dag. Då kôm e bôsjedel, [jaha] tjörâ mâLm å järn tä hytta. Jajamän. Å … å då tjänt dôm säx kronur på två hestâr å en kâr.
– Det var inte mycket inte.
– Nähähäij. Ân tjänt int nå mer. Å … å tre vändur kåL skull ân tjöra å … å ha (löse). Å då … då tjänt ân säx kronur, jajamän. Å då hadd ân trättifäm häktåliter på kåLskrynda. [så mycket?] Aa. [ha]  Å … å … å … å hestarnä når dôm ôm sômmarn når … når dôm skull vilâ då fick dôm gå i skogen å dra in milur.
– Å hur många … hur många milor åt gången hade man då?
– Ja … ja âllihop. [jasså] Jahaha. Dä går bra dä. Bar en få … få ell i dôm så.
– Var det svårt?
– Jahaa, då … sen går dä no. [jaha, jaha] Å ett år då … javisst ja då kôLâ ja två ômgångâr. Män dä jick ju dä å. Då hadd ja dôm så tä så dä jick int. Ja haddä dôm på än ar sia gårn. Å nu har dôm lagt ner dän egendomän å nu sätt … har dôm sätti skog på.
– Det är inte roligt.
– Dôm jör dä. [jaa, jaa] Dôm jör så.

¹ Specialtecknet ô står för ett extra öppet ö-ljud.
² Specialtecknet L står för tjockt l-ljud.
³ Specialtecknet â står för ett öppet a-ljud, dvs. ett ljud mellan a och ä.

Översättning

– Hur var det att kola då?
– Jaha, ja, det skulle vi väl ha, kolning, sex och sju milor vartenda år.
– Jasså, så många?
– Jaha. Vi skulle kola etthundrafemtio stigar för … för egendomen och så dåligt betalt, två kro- … två och tjugofem för gallring, som de kallade det, och två och femtio för fällved. Men då skulle man hugga själv. [jaså] Mm.
– Men hur … hur … hur hann man med att … att kola hundrafemtio stigar då?
– Åhåhå, det … det var väl inte något. Det var … det var (bara) till att arbeta. Tre karlar skulle man vara för jämnan. Man fick lov att köra och … också. För om man var … hästarna var hemma i någon dag. Då kom en beställning, [jaha] köra malm och järn till hyttan. Jajamen. Och … och då tjänade man sex kronor på två hästar och en karl.
– Det var inte mycket inte.
– Nehej. Man tjänade inte något mer. Och … och tre vändor kol skulle man köra och … och ha (---). Och då … då tjänade man sex kronor, jajamen. Å då hade man trettiofem hektoliter på kolskrindan. [så mycket?] Ja. [ha] Och … och … och… och hästarna när de om sommaren när … när de skulle vila då fick de gå i skogen och dra in milor.
– Och hur många … hur många milor åt gången hade man då?
– Ja … ja allihopa. [jasså] Jaha. Det går bra det. Bara man får … får eld i dem så.
– Var det svårt?
– Jaha, då … sedan gå det nog. [jaha, jaha] Och ett år då … javisst ja då kolade jag två omgångar. Men det gick ju det också. Då hade jag dem så till så att det gick inte. Jag hade dem på den andra sidan gården. Och nu har de lagt ner den egendomen och nu sätter … har de satt skog på.
– Det är inte roligt.
– De gör det.[ja, ja] De gör så.

Uppdaterad 12 januari 2017