• Huvudmeny

Gästrikland, Hille socken

Inspelat 1979
KI: Kvinnlig informant född 1903 (76 år)
Int: Intervjuare

Att gå och se på lik

Int: du berätta lite åm att man jikk å såg på like
KI: jaa / man skull ta en mjöLkkruka me då / å fall att man int hadd nånn stor en mä sâ fikk man ta bare en litn mjöLkkruka s’att man årka bära / fö man nånn från gåLn skulle ju gå
Int: mm
KI: förståss
Int: mm
KI: för fåLk fikk ju dö hemma på dän tin / dä va ju sällan dôm vartt dö på sjukhuse då / å (..) då skulle an ta en dä lille mjöLkkruka mä’ssâ å så skulle an kLä sâ branog (..) mörkt dä mörka kLäna an hade an sätt inte på’ssâ a rö kåfta int äller a rö myssa int där jorde an inte för då knöt dôm hälle på en en hâlssduk såm var lite mörk
Int: mm
KI: svartt å vitrute älle så / å senn nä an kåmm dit sô då var’ä ju liksåm lugnt då ve gåLn kåmm an på lördaskvälln då ha’Låm hunne lakkt ut granris se dä låg ju vådlit finnt dä tjista skull bäras på söndas môôrn dä låg ju vådlit finnt då å så var’ä grânar ve ve porttarne hälle ve grinnhôLe häller vi dôro
Int: mm
KI: å å då kåmm an in i tjöke då å der va’Lôm lite stillsam å dôm hade vite förkLen å se dä(r) kvinnfôLkene då / å så (..) då var’ä sjäLvklart att man skull gå in till en döda / å där stog dä två (..) jus då på ett bord mä en vit duk / å’Le dä jusn(e dôm) lyss(te) så finnt dä va så finnt å si / å så va han tänkt på / dä va ju att en dä döda såm kansje ha vare nog så inkelt kLädd fôr / var så ryslit fin / å gubbarna va ju sô slät ôm tjinnbenene å å fin fast jag minns att vi bruka tykka vi barn att dôm va vådlet sô mager å å int va’Lôm nå röbLomme häller / å å (..) män dä va sô dôm ha väll allre haft e så illvit sjortta sôm v(a)’Lôm hadd när’ôm låg i tjista / å man bruka tänka att dôm va väLnog litn såm kunna få pLass i a’Lär lille låda
Int: m
KI: va ju liksôm lite breare åpptill män vi föttrene var’ä faslit så smalt

Översättning

Int: Du berättade lite om att man gick och såg på liket.
KI: Ja. Man skulle ta en mjölkkruka med då. Och ifall man inte hade någon stor med sig, fick man ta bara en liten mjölkkruka så att man orkade bära, för man … någon från gården skulle ju gå…
Int: Mm.
KI: förstås. För folk fick ju dö hemma på den tiden. Det var ju sällan de dog på sjukhuset då. Och då skulle man ((eg. han)) ta den där lilla mjölkkrukan med sig och så skulle man klä sig ganska mörkt, de mörka kläderna man hade. Man satte inte på sig en röd kofta eller en röd mössa inte, det gjorde man inte, för då knöt de hellre på en en halsduk som var lite mörk…
Int: Mm.
KI: svart- och vitrutig eller så. Och sedan när man kom dig så då var det ju liksom lugnt då vid gården. Kom man på lördagskvällen, då hade de hunnit lägga ut granris, så det låg ju vådligt fint där kistan skulle bäras på söndagsmorgonen, det låg ju vådligt fint då. Och så var det granar vid … portarna eller vid grindhålet eller vid dörren.
Int: Mm.
KI: Och … och då kom man in i köket då och där var de lite stillsamma, och de hade vita förkläden på sig där kvinnorna då. Och så … då var det självklart att man skulle gå in till den döda och där stod det två ljus då på ett bord med en vit duk och de där ljus(en de) lys(te) så fint, det var så fint att se. Och så var han tänkt på, det var ju att den där döda, som kanske hade varit nog så enkelt klädd förr, var så rysligt fin och gubbarna var ju så släta om kindbenen och … och fina. Fast jag minns att vi brukade tycka vi barn att de var vådligt så magra och … och inte var de något rödblommiga heller. Och… och … men det var så … de hade väl aldrig haft en så illvit skjorta som v(ad) de hade när de låg i kistan. Och man brukade tänka att de var ganska små som kunde få plats i den där lilla lådan.
Int: Mm.
KI: Var ju liksom lite bredare upptill, men vid fötterna var det fasligt så smalt.

Läs mer

Läs mer om våra inspelningar och transkriptioner och de specialtecken och symboler som används:

Om våra inspelningar och transkriptionerPDF (pdf, 179.6 kB)