• Huvudmeny

Hälsingland, Bergsjö

Inspelat 1947
KI: Kvinnlig informant född 1884 (63 år)

Den förste porträttfotografen som kom till Bergsjö

KI: de här berättelsa (..) ho är e handler ôm den förste porträtterarn sôm kômma ti Bersä hä / ni förstår / ja hä kômma en kar te Bersä / å han hade en apparat / å han ryckte på e snöre / å hä kômma fram tavLer sôm hä va fôLk på / sôm dôm å dôm kände igen sä sjäLv / ja hä vart e ôppstånnels / ja mytje varrer än då Homågôbben kômma ti JättendaL / å dôm kLädde sä fin / å dôm kLy- kLöv ôppi triller / å jiggar / å dôm jekk te fots / å allehop skulle ner te Bersäsåkkna / sôkkna hette de fäll kanske på den tin / för allehop skulle ha e tôkka där tavLa / sôm dôm kände igen sä sjäLv på / men aller varst var’e fäll / hä var e kärring från JättendaL / sôm har haft en pôjke i Amerika ja hä va fäll i femta tjuge år / å han ha allre vare hem å ho har allre fått sitt’n / å ho börja på tänke ho / tänk ôm ja hade e tôkka dä tavLa ja / sôm ja kunne skicka te pôjken min te Amerika / å han kände igen mä / å stôpp- å förstå hä / å stôppa hä te e kuvärst / å han fingä’rä ditskicka på en enda gång / å hôr han skulle tänka å tytja / å hôr hä var hä sa ho hade inge sôm skjussa sä ho e / ho hade’nt nå anna rå än att ho jetta ta å gå ho / å ho jekk te fots ho fram te Bersä / å då ho kômma te Bersä sô visste’nt ho va ho skulle ta väjjen / men ho börja nå på titta å å å titta å snodde at alle hôll / å då fekk ho si ga- gammeLapteke / (de va) dôm va’nte på dä här nye apteke på dän tin e / å där tyckte ho (dä) hä såg ljust å fint ut för ho hade hörst taLes tå att där en där porträttmakarn var sa skulle’rä va mytje fönster å ljust å fint / å sô tog ho å jekk in dit ho å sa neg ho å sô sa ho / är det här man får sitta / ja varsego varsego sa aptekarn / å kärringa sätte sä ho / ho va nog trött / å kanske ho hade ont i liktornan å / å ho såt där en haLven tima å ja ho såt väl nästan en / men så varst ho rasane / å se steg ho ôpp / å se jekk ho hitåt döra å sô neg ho / å sô sa ho / ja trodde hä va herrn sôm hade apparaten sôm dôm gjorde fôLk mä ja

Översättning

KI:    Den här berättelsen, den är, handlar om den förste porträttfotografen som kom till Bergsjö den. Ni förstår, ja det kom en karl till Bergsjö. Och han hade en apparat, och han ryckte i ett snöre. Och det kom fram tavlor som det var folk på, som de, och de kände igen sig själva. Ja det blev en uppståndelse, ja mycket värre än då Homogubben kom till Jättendal. Och de klädde sig fina, och de kly… klev upp i trillor, och jiggar (d.v.s. vagnar), och de gick till fots. Och allihop skulle ner till Bergsjösocknen, ”sôkkna” hette det väl kanske på den tiden, för allihop skulle ha en sådan där tavla, som de kände igen sig själva på. Men allra värst var det väl, det var en kärring från Jättendal, som har haft en pojke i Amerika ja det var väl i femton tjugo år. Och han hade aldrig kommit hem, och hon hade aldrig fått se honom. Och hon började tänka hon, tänk om jag hade en sådan där tavla jag, som jag kunde skicka till pojken min, till Amerika, och han kände igen mig. Och stopp… och förstå det, och stoppa det i ett kuvert, och han finge det ditskickat på en enda gång. Och hur han skulle tänka och tycka. Och hur det var det så… hon hade ingen som skjutsade henne hon inte. Hon hade inte någon annan råd än att hon fick ta och gå hon. Och hon gick till fots hon fram till Bergsjö. Och då hon kom till Bergsjö så visste hon inte vart hon skulle ta vägen. Men hon började titta och, och, och titta och snodde åt alla håll. Och då fick hon se ga… gammelapoteket. Det var, det var inte på det här nya apoteket på den tiden inte. Och där tyckte hon det såg ljust och fint ut för hon hade hört talas om att där den där porträttfotografen var så skulle det vara mycket fönster och ljust och fint. Och så tog hon och gick in dit hon, och så neg hon, och så sa hon: ”Är det här man får sitta?” ”Ja var så god, var så god” sa apotekaren. Och kärringen satte sig hon. Hon var nog trött, och kanske hon hade ont i liktornarna också. Och hon satt där en halvtimma och ja hon satt väl nästan en (d.v.s. timme), men så blev hon rasande, och så steg hon upp, och så gick hon mot dörren och så neg hon, och så sa hon: ”Jag trodde det var herrn som hade apparaten som de gjorde folk med jag.”

Läs mer

Läs mer om våra inspelningar och transkriptioner och de specialtecken och symboler som används:

Om våra inspelningar och transkriptionerPDF (pdf, 179.6 kB)