• Huvudmeny

Västerbotten, Överboda, Umeå

Inspelat 1953
KI: Kvinnlig informant född 1892 (61 år)
Int: Intervjuare

KI: då var ä ju e annä bån häller hä va tjvå som var å j jet koän / dem vart ju töjjä å / å vitra / däm vart ju vitertöjjä å kömmä ine e römm å å där var ä finnt å men tjälinga hon hadd ju ba hilka den gånga å
Int: mm
KI: hadd söm en vanle bonntjäling
Int: jasså
KI: å hon da bjudd däm på matn å / å ville att däm sku eta å hä va rejällt hä hon bjudd på å riktea tallrika å bara selvsjedän å
Int: ja ja
KI: men båna tycktes ndå va sä könstet dell å däm såg aller dell mamma å pappa sä / sä då e ein å båna ställd sä hä va ju rejjäla stoLa å men han ställd sä å hnjea / å lesst dell bors / å då vart ä ingenting ann än hä va gräshöppen å å masken å allting på tallrika / å på n litn stunn sä sto däm utöm bärje å var sju- sjussä darn / hä va ingenting alltehop
Int: ha / men hä va då skull då vara vitra alltså
KI: hä va no vitra häller na sånt där tröll
Int: jaha jaa
KI: he var dem var he var ju så där (..) töjje uta na (..) skr skrömt såm va heller he va ju inte skrömta direkt utan he va trölla å (---)
Int: jaa / de där Viterberge nu vars ligg e
KI: hä ligg öst’åt jenna åtell sjönn å ä ju kvar än Viterkammarn å
Int: å ja
KI: he ä såm en littn kammar söm ve va ju rädd söm bån för att
Int: jaha
KI: vi visst ju att vitra bodd där
Int: å där hadd dem ansitt att vittra ha vyre i alla tider
KI: vitra hon bodd där å jag som bån såg höre dem hängt opp kLea å tjvätte / att tjvätte kLea
Int: jaa
KI: men nu trodd vi då att he va vitra då i alla fall
Int: jaa / jaa jaa
KI: utom de där berjä å hadd hämst vita kLea
Int: jasså
KI: ohyggLet vit å fina kLea å då han tjvätte kLea / heller he va sjäLve gömma / dem jäLptes då mässte åt he var en par tri stykken
Int: jaa
KI: se var dem vit kLädd allehop å ohyggLit vit kLädd

Översättning

KI: Då var det ju ett annat barn, eller det var två, som var och vaktade korna. De blev ju tagna också av vittran. De blev ju vittertagna och kom in i ett rum och, och där var det fint och, men kärringen hon hade ju bara hätta den gången och…
Int: Mm.
KI: hade som en vanlig bondkärring.
Int: Jasså.
KI: Och hon då bjöd dem på mat och, och ville att de skulle äta och det var rejält det hon bjöd på, och riktiga tallrikar och bara silverskedar och…
Int: Ja ja.
KI: Men barnen tyckte ändå de var så konstigt till och de såg inte till mamma och pappa så. Så då ett av barnen ställde sig, det var ju rejäla stolar också, men han ställde sig och knäade, och läste till bords (bordsbönen), och då blev det ingenting annat än det var gräshoppor och, och maskar av allting på tallrikarna. Och på en liten stund så stod de utanför berget och var ivägskjutsade. Det var ingenting alltihop.
Int: Jaha. Men det var då, skulle då vara vittran alltså?
KI: Det var nog vittran eller nåt sånt där troll.
Int: Jaha, jaa.
KI: Det var… de var… det var ju så där tagna utav nåt skrymt (övernaturligt) som var, eller det var ju inte skrymten direkt utan det var trollen och…
Int: Jaa. Det där Vitterberget nu, var ligger det?
KI: Det ligger österut här invid sjön och är ju kvar än, Vitterkammaren och…
Int: Å ja.
KI: Det är som en liten kammare som, vi var ju rädda som barn för att…
Int: Jaha.
KI: vi visste ju att vittran bodde där.
Int: Och där hade de ansett att vittran hade varit i alla tider?
KI: Vittran hon bodde där och jag som barn såg hur de hängt upp kläderna att tvätta… att tvätta kläderna.
Int: Jaa.
KI: Men nu trodde vi då att det var vittran då i alla fall…
Int: Jaa. Jaa, jaa.
KI: utanför det där berget och hade hemskt vita kläder…
Int: Jasså.
KI: Ohyggligt vita och fina kläder och då han tvättade kläderna, eller det var själva gumman. De hjälptes då mest åt, det var ett par tre stycken.
Int: Jaa.
KI: Så var de vitklädda allihop, och ohyggligt vitklädda. 

Läs mer

Läs mer om våra inspelningar och transkriptioner och de specialtecken och symboler som används:

Om våra inspelningar och transkriptionerPDF (pdf, 179.6 kB)