• Huvudmeny

Västmanland, Grythytte socken

Inspelat 1980
KI: Kvinnlig informant född 1896 (84 år)

Älgjakt

KI: jaa dä va när ja fyllde sjutti år / å då feck ja e stor tårte nerifrå (..) nerifrå Karlskoga e e uti sockna där å å å sôm (..) hans fru sôm sôm ga mäj dän där tårta / han skulle sta å hämte fate sôm tårta låg på Int: ja KI: å då säjer ja ôt hômmen ska får ja'nte koke lite kaffe nääj ja har e har e dä har'a'nte ti te / sa han näj va'nte lickt han hadd så bråttôm / han hadde jeväre liggnes uti biel utôm dörra / å å nôr ja titta te- jo då sa ja ôt hômmen / män en öLputäll kan du fäll ändå ta sa ja / jaa si dä jeck han inte ifrå / å då då då (vet ja) va boLe så te / så då satt han så där å ja satt så å hadde sikt nerôt sjö:n / nu står dä äller kåmmer dä en äLj ner ve eka sa ja å visa hômmen på / å han dök ut sir ni ätter ätter jeväre / å dä small två freska skôtt / å å å senn så så kåm an in å taLa ôm dä där för äLjen han han (..) hane dä va så l- sôm tur va så va dä så lungt / å då sa an ôt mäj / för äLjen han han jeck ju lite grann för an stöp fäll inte alldes på fLäcken utan han jeck fälle ôg kansje en en en tie fämtån meter / å då va han så ivri att äLjen skulle sjunka han sjåcker fälle där ute sa han / näj han sjåcker allri sa ja utan an kåmmer te fLyte / å dä joLe han åckså / å han han drack fälle ur va fälle in å drack ur dä sôm rässta i öLputä:l / å sen kasta an säj i biel ôpp te ((sväljer)) Limmingen te di övri jaktkamratera fôr di va där då / å dä va så långt lie på (..) på höstn så vi ha dräjji eka ur sjö:n bôL ve dä där annre sannalanne inte ve rätte ekstaa / å di kåm fälle mä en fartt å allri ha välle våra eke kåmmi ut i sjö:n mä en sånn fart sôm o joLe dä tage / för di lärde (ha) ut mä eka te få fatt på hômmen / å di feck fatt på hômmen å di drog hômmen te lanne å stack hômmen där å allting va gôtt å väL dä va fälle en (..) tvååring

Översättning

KI: Ja, det var när jag fyllde sjuttio år, och då fick jag en stor tårta nerifrån Karlskoga i socknen där, och… som hans fru som gav mig den där tårtan. Han skulle iväg och hämta fatet som tårtan låg på. Int: Ja. KI: Och då säger jag åt honom: ”Ska… får jag inte koka lite kaffe?” – ”Nej, jag har… det har jag inte tid till”, sa han. Nej det passade inte, han hade så bråttom. Han hade geväret liggande ute i bilen, utanför dörren. Och när jag tittade till… Jo då sa jag åt honom: ”Men en ölbutelj kan du väl ändå ta?” sa jag. Ja, se det gick han inte ifrån. Och då vet jag… stod bordet så till, så då satt han så där och jag satt så och hade sikt neråt sjön. ”Nu står det… eller kommer det en älg nere vid ekan”, sa jag och visade honom. Och han dök ut, ser ni, efter geväret, och det small två friska skott. Och sedan så kom han in och talade om det där, för älgen han… det var så l… som tur var så var det så lugnt, och då sa han åt mig… för älgen han gick ju lite grann, för han stöp väl inte alldeles på fläcken, utan han gick väl också kanske en tio femton meter. Och då var han så rädd att älgen skulle sjunka. ”Han sjunker väl där ute”, sa han. – ”Nej han sjunker aldrig”, sa jag, ”utan han kommer att flyta”. Och det gjorde han också. Och han drack väl ur… var väl inne och drack ur det som var kvar i ölbuteljen, och sedan kastade han sig i bilen upp till Limmingen till de övriga jaktkamraterna, för de var där då. Och det var så långt lidet på hösten, så vi hade dragit ekan ur sjön borta vid det där andra sandstranden, inte vid den rätta båthamnen. Och de kom väl med en fart och aldrig har väl vår eka kommit ut i sjön med en sådan fart som den gjorde den gången. För de måste komma ut med ekan för att få fatt på honom, och de fick fatt på honom, och de drog honom i land och stack honom där, och allting var gott och väl; det var väl en tvååring. 

Läs mer

Läs mer om våra inspelningar och transkriptioner och de specialtecken och symboler som används:

Om våra inspelningar och transkriptionerPDF (pdf, 179.6 kB)