Intervjuer och inspelningar

Isof har stora samlingar med inspelningar av talat språk. Många av inspelningarna är intervjuer där människor berättar om sina kunskaper, erfarenheter och minnen. I samlingarna finns också sång, musik och jojk.

Från fonografrullar till ljudfiler

De tidigaste inspelningarna gjordes med hjälp av fonograf, numera används digital inspelningsutrustning.

I Isofs samlingar finns cirka 80 fonografrullar. De äldsta är från 1896 och förvaras i arkivet i Uppsala. På 1930-talet inköptes utrustning för grammofoninspelningar på lackskivor och inspelningsverksamheten kom då i gång på allvar. Eftersom alla inspelningar gjordes i fält, underlättades arbetet väsentligt när en särskild inspelningsbil kunde införskaffas 1945.

I mitten av 1950-talet fanns nya möjligheter till inspelningar på rullband. Med rullbanden förbättrades den tekniska kvaliteten och det blev lättare att göra längre inspelningar. Så småningom kom också inspelningar att göras på kassettband. Den digitala inspelningstekniken kom i bruk runt år 2000. Inledningsvis användes DAT-band och minidiscar; i dag spelas ljudet in på ett minneskort.

Att undersöka, dokumentera och bevara

Inspelningarna som finns i Isofs samlingar syftar alla till att på olika sätt undersöka, dokumentera och bevara språk och kultur i Sverige. De flesta tidiga inspelningar är intervjuer som utfördes som ett led i institutets och dess föregångares ambition att dokumentera dialekter och folkminnen. Många av dem gjordes primärt med syfte att dokumentera talspråk och dialekter. Samtidigt var de en viktig del av arkivens kulturhistoriskt inriktade verksamhet. Människor som intervjuades ombads ofta berätta om ämnen som intresserade tidens folkminnesforskare. Dessa inspelningar är alltså rika källor till kunskap om både språk och kultur, ur en mängd olika aspekter.

Arkiven strävade efter att geografiskt täcka så mycket som möjligt av Sverige, men under de första årtiondena var verksamheten huvudsakligen inriktad mot att dokumentera den äldre befolkningen på landsbygden. Hur människor i städer och större orter levde och talade ansågs inte lika värdefullt. Inte heller yngre personer ägnades något större intresse. Detta synsätt förändrades med tiden.

Under andra världskriget gjordes ett stort antal inspelningar i Sápmi och på 1960-talet genomfördes tre inspelningsresor till svenskamerikanska bygder. Framförallt från 1970-talet har intervjuer gjorda av studenter tillfogats samlingarna. Från 1980-talet finns inspelningar av folklig sång och musik som har kommit till inom ramen för olika dokumentationsprojekt, till exempel projektet Hitta folkmusiken.

De flesta inspelningar görs i dag inom ramen för olika forskningsprojekt, exempelvis inom projekt som Hemmet, Interaktion och variation i pluricentriska språk (IVIP), Judiskt vardagsliv, Naturen för mig, Romsk vardag och Svenska dialekter i förändring.

Antal inspelningar

Vid Isof förvaras cirka 15 500 grammofonskivor, drygt 18 000 rullband och närmare 9 000 kassetter. Det totala antalet inspelade timmar uppskattas utifrån dessa siffror till 25 000.

För att ge en tydligare uppfattning om mängden kan inspelningstiden räknas om till lyssningstid. Att lyssna igenom samtliga Isofs inspelningar en enda gång, skulle ta drygt 12 år, om man ägnade sig åt det åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan. Ska materialet kommenteras mångdubblas tidsåtgången och att noggrant transkribera 25 000 timmars tal skulle ta närmare 1000 arbetsår.

Bevarande och tillgänglighet

På senare år har stora resurser lagts på att överföra det inspelade materialet till digitalt format. Inspelningarna säkras därmed för framtiden genom att man inte längre behöver slita på originalen. Det blir också tekniskt möjligt att spela upp materialet även i fortsättningen med modern apparatur. Viktigt är dessutom att inspelningarna kan göras tillgängliga för alla intresserade på ett helt annat sätt än tidigare.