• Huvudmeny

Dôm leva nästa farm från Jann Janns, ser ni

År 1850 lämnade den då 23-åriga Britta Jonsdotter hemsocknen Hanebo i Hälsingland för att ansluta sig till predikanten Erik Jansson och hans anhängare ("erik-jansarna") i svenskkolonin Bishop Hill, Illinois. Mer än ett sekel senare ekade hennes ungdoms hälsingemål hos barnbarnen Alfva Borg och Alfhild Oberg.

Alfva Borg och Alfhild Oberg fotograferade i Bishop Hill år 1973.

Under en inspelningsresa i Nordamerika 1973 intervjuade dialektforskaren Folke Hedblom tvillingsystrarna Alfhild Oberg och Alfva Borg (födda 1906). Systrarna tillhörde de ursprungliga kolonifamiljerna i Bishop Hill, Illinois – deras mormor Britta utvandrade med erik-jansarna år 1850, och farföräldrarna utvandrade från Mo socken i Hälsingland år 1875.

Intervjun gjordes på svenska och syftet var bland annat att dokumentera den amerikasvenska som fortfarande pratades i området. I ljudklippet nedan berättar Alfhild Oberg om en händelse vid ån Edwards River.

Fakta: Erik-jansismen

Erik-jansismen var en riktning i 1800-talets svenska folkväckelse. Predikanten Erik Jansson framställde sig som Guds utvalde profet och samlade under 1840-talet ett stort antal anhängare (erik-jansare) i framför allt Hälsingland. Samfundet hamnade i konflikt med myndigheterna och Erik Jansson och runt 1 500 anhängare valde vid mitten av 1840-talet att emigrera till Amerika där de grundade kolonin Bishop Hill (namnet efter Erik Janssons födelsesocken Biskopskulla). I kolonin bodde till att börja med bara erik-jansare och allt ägande var kollektivt. Erik Jansson mördades år 1850 och kolonin upplöstes i början av 1860-talet.

Översättning:

Dôm leva nästa farm från Jann Janns, ser ni. — — Å då var-ä Manuel å Russel å Clarence. Å så dôm lekte tehopa. Ja, på höst'n så vart dä mycke vatt'n i ån, Edwards River. — — Nere där. Å då var-ä mycke is där, å store bitar, ser ni. Så då tog dôm en lång tjäpp mä-sse, å dôm kLev på de här store bitanô åv is å åkte ner jônnôm bäcken då, ser ni. — — Å då tymLa Manuel åv å vart bLöt. Å han toLas int taL-ôm att han ... att han-h var ute på is'n å tymLa åv i vattne, när han kåm hem. Ja vet int va han sa, men han ... Ändå så kåm Marta övver te Jann Janns å skôrva på pôjkanô för dôm hadde vöre stygg imot Manuel då, så han hadde vôrte bLöt i bäcken, (h)eller i ån där. — — Te sist så kåm dä ut tänker ja han hadde ... att dôm hadde åkt på ... att dôm åkte på iskakônô, i vattne. Å dä va kallt, ser ni. Dä va kallt vär. Dä va- ... När ä va is på, så var-ä riktet kallt så dä-nte ... Å han vart riktet sjuk å, Manuel.

Arkivnummer: ULMA Bd Amk 9A

Språket - ett arv från mormor

Folke Hedblom konstaterar att systrarnas amerikasvenska är ett arv från mormor Britta. I boken En hälsingedialekt i Amerika (1977) skriver han:

Den svenska som systrarna Alfva Borg och Alfhild Oberg talar är i allt väsentligt ett väl bibehållet hanebomål med vissa inslag från engelska och standardsvenska. Det är uppenbarligen sin mormors språk de tagit i arv. (---).

I sina egna familjer har de i blott obetydlig utsträckning nyttjat svenskan, men dem båda emellan, vid samtal med äldre Bishop Hill-bor och med besökande från Sverige, har den oftare kommit till användning. Inbördes talade mamma och pappa bara svenska, säger de. (Faderns dialekt från Mo står hanebomålet nära.) Mamma, som var född i Bishop Hill, höll särskilt hårt på svenskan. Men i skolan talades endast engelska, även på rasterna. Några av barnen förstod inte svenska och man skojade med systrarna för deras svenska tal. Standardsvenska hörde de väl mest i metodistkyrkan, där de sedan ungdomen var flitigt verksamma. De säger att de hade svårt att begripa allt som sades i de svenska predikningarna. De kan ej läsa svenska. Själva kallar de sin egen form av svenska »Bishop Hill- svenska». Att denna är en enklare och mera gammalmodig form av svenska, jämförd med den »fina» svenska som talas av bildade amerikasvenskar eller av besökande från Sverige, brukar de ofta framhålla. Likaså att deras svenska blandas med engelska. (---) Att deras ärvda modersmål i sina grunddrag är identiskt med en sockendialekt, som ännu i vår tid talas av äldre personer har de inte klart för sig.

Mer om Bishop Hill

Google Maps

Bishop Hill är en liten by med ett par hundra invånare som ligger i delstaten Illinois i USA, cirka 20 mil väster om Chicago.

Byn grundlades 1846 av den svenske självlärde predikanten Erik Jansson från Hälsingland, vars födelsesocken var Biskopskulla i Uppland. Fram till 1861 var byn en svensk koloni, bosatt av den första stora organiserade svenska utvandrargruppen i starten på den stora svenska emigrationen till Nordamerika.

 

Foto: Hilding Mickelsson, Hälsinglands museum

Grundaren Erik Jansson mördades våren 1850. I hans ställe tog ett sjumannaråd, med Jonas Olsson från Söderala (på bilden) i spetsen, över ledningen. Mot slutet av 1850-talet upplöstes denna samhällsordning och fastigheterna omvandlades till privata egendomar.


 


 

Foto: By Elmer R. Pearson

Bishop Hill var från början ett kooperativt samhälle med egendomsgemenskap men utvecklade sig snart till ett allsidigt samhälle med kyrka, hotell, skola, smedja, vagnmakeri, kvarnar m.m.

Här "Steeple Building" som uppfördes 1854-1855 och som använts som hotell och skola för barn. Numera fungerar det som arkiv och museum.

 

 

 

 

I dagens Bishop Hill finns flera byggnader kvar från kolonins dagar, till exempel kolonibutiken vars ritning här visas, och man vårdar aktivt minnet av kolonin och det svenska arvet. Ett stort antal ättlingar till utvandrarna finns i området.

 

 

 

 

 

 

Foto: By Kepper66 CC BY-SA

Kolonikyrkan i Bishop Hill byggdes 1848 och utformades efter Erik Jansons idéer. Kyrkan inrymde bland annat 20 boningsrum på första och andra våningarna.

 

 

 

 

 

 

Foto: By Kepper66 CC BY-SA

Längs med Bishop Hills gator fanns flera hus som skulle underlätta livet i kolonin. Kolonins största byggnad "Big Brick" uppfördes 1848-1851 och innehöll 72 rum med bostäder samt gemensamt kök och matsal för kolonisterna.

1851 uppfördes kolonins första kvarn, en vattenkvarn. En ångkvarn stod färdig 1852. Björklund Hotell stod färdigt 1852, liksom snickeriverkstaden och det kombinerade bageriet och bryggeriet.

1853-1855 uppfördes affärshuset och postkontoret och 1855 byggdes mejeribyggnaden, kallad ladugårdsbyggningen. "Steeple Building" som ursprungligen användes som hotell uppfördes 1854-1855.

Institutets arkiv 1962:2:20

Huvudgatan i Bishop Hill fotograferad 1962. Till höger syns väggen av kolonikyrkan. På vänster sida två hus för kolonisternas snickar- och smidesverkstäder närmast och därefter Klockbyggningen.

 

 

 

 

 

 

Institutets arkiv 1962:2:17

Klockbyggningen fotograferad 1962.

 

 

 

 

 

 

 

Uppdaterad 20 december 2017