• Huvudmeny

Språkrådsdagen 2011

Den 12 maj anordnade Språkrådet den årliga konferensen Språkrådsdagen med intressanta föredrag, prisutdelningar och mingel.

Årets tema var flerspråkighet. I en rad föredrag presenterade ledande språkvårdare och språkvetare nyheter i språkpolitiken och ny forskning om svenskan, minoritetsspråken och det svenska språksamhället i ett internationellt perspektiv. Sist men inte minst talade författaren Theodor Kallifatides om mötet med ett nytt språk.

Prisutdelningar

Programmet avslutades med två prisutdelningar:

Wellanders pris gick till språkvetarna Maria Lim Falk vid Stockholms universitet och Hedda Söderlundh vid Uppsala universitet. Professor Mats Thelander från Uppsala universitet delade ut priset.

Klarspråkskristallen 2011 delas av Helsingborgs stad och Verket för högskoleservice. Prisutdelare var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

Föredrag

Här följer en kort sammanfattning av föredragen.

Prata som en svensk?! Idiomatisk svenska i ett flerspråkigt samhälle – vad är det?
Lena Ekberg, chef för Språkrådet

Hur svensk måste svenskan vara för att man ska prata som en svensk? Lena Ekberg pratade om vad som utmärker infödd nivå och lyfte fram många av de språkliga normer som förstaspråkstalare sällan tänker på men som blir synliga när någon bryter mot dem. Särskilt knepiga för andraspråkstalare, även avancerade sådana, är idiom och kollokationer – bland infödda talare finns en samstämmighet om hur dessa ska användas som är svår att formulera. Men idiom förändras, och betydelseglidningen är ofta en generationsfråga, inte en fråga om vilket modersmål man har. Vad betyder exempelvis björntjänst för unga människor i dag?

Repertoaren för vad som ska räknas som svenska har utvidgats. Att prata som en svensk innebär inte samma sak i dag som för 10 år sedan, och kommer att innebära något annat om 10 år. Det finns inte ett sätt att prata som en svensk. Det finns många.

Se språket – inte funktionshindret
Tommy Lyxell, språkvårdare i teckenspråk vid Språkrådet

95 procent av föräldrar som får döva eller hörselskadade barn behärskar inte teckenspråket, eftersom dövhet inte i första hand ärvs. Förskolan och skolan har därför en mycket viktig roll i att ge barnen en teckenspråkig språkmiljö. En undersökning som Språkrådet har gjort visar att det bara finns 21 förskolor i Sverige som erbjuder teckenspråk och att endast 8 av dessa erbjuder teckenspråk i all verksamhet och har teckenspråkiga pedagoger.

Många föräldrar i dag väljer att placera sina barn på förskolor som inte erbjuder teckenspråk. Det kan bero på att detta är mer praktiskt för familjen eftersom det är glest mellan teckenspråksförskolorna. Men det har också skett en attitydförändring sedan 1990-talet: många föräldrar vill att barnen ska använda talet, inte teckenspråket. Det finns en uppfattning om att talet är det viktiga för språkutvecklingen. Men vad som är viktigt är att få tillgång till språk, oavsett vilket. Teckenspråket har en positiv effekt även på hörande barn eftersom det stimulerar barnens ordförståelse.

För att främja teckenspråket föreslår Språkrådet åtgärder i form av teckenspråkiga förskolor, uppföljning av förskolans arbete, att barnets kommunikativa förmåga lyfts fram och ett förbättrat föräldrastöd.

Internationella universitet – lokala språkval
Hedda Söderlundh, forskare vid Uppsala universitet

I sin avhandling undersökte Hedda Söderlundh de språkmiljöer som högskolornas nominellt engelskspråkiga kurser utgör. Hon undersökte huruvida studenter och lärare bara talar engelska – och, om de talar svenska, vilken funktion språket får. Resultaten visar att svenskan används, och att deltagarnas språkval har större betydelse än högskolornas riktlinjer. Det går inte att i förväg avgöra att en kurs på en svensk högskola ska vara helt engelskspråkig, utan det är kursdeltagarna som styr.

Svenskan används inte bara utanför undervisningssituationen, utan fyller även funktioner i helklassundervisningen. Ofta använder man svenskan för att rama in det som sägs – svenskan används då som ett sorts hjälpspråk som signalerar till lyssnaren hur det sagda ska förstås.

Avslutningsvis talade Hedda Söderlundh om internationaliseringens paradox: engelskan lockar deltagare från hela världen, men minskar samtidigt antalet språk som är möjliga att använda i den givna situationen.

EU-översättningar ur ett klarspråksperspektiv
Eva-Marie Ek, översättare vid EU-kommissionen

Varför översätter man EU-texter? Ett skäl är att det är fastställt i lagen, men ännu viktigare är kanske demokratiaspekten.  Alla EU:s medborgare ska kunna förstå sina rättigheter och skyldigheter.

Att översätta EU-texter innebär dock vissa problem ur ett klarspråksperspektiv. Ett sådant är den så kallade punktregeln, det vill säga att en mening i originaltexten måste motsvaras av en mening i den översatta texten. Eva-Marie Ek visade exempel på mycket långa meningar på engelska som förstås är mycket svåra att översätta till svenskt klarspråk. Men punktregeln gäller inte för alla texter. Exempelvis webbtexter anses så viktiga att EU-kommissionen har inrättat en särskild enhet för översättning av sådana. Webbtexter får och ska bearbetas så att de blir enkla och begripliga att läsa.

Ambitionen för alla EU-kommissionens texttyper är klarspråk, men en snabb textanalys visar att många texter är mycket svårlästa. För att alla texter ska bli bättre, tydligare och begripligare har man inrättat ett klarspråkspris som kan delas ut för begripliga översättningar på vilket EU-språk som helst.

Kampanjen Finska nu i Sverige
Raija Kangassalo, språkvårdare i finska vid Språkrådet

Det fanns en tid då finsktalande i Sverige inte vågade tala på grund av stigmat som förknippades med deras språk. Finskans status i Sverige är visserligen högre nu än tidigare. Men finskkunskaperna tunnas ut. Många familjer med finska rötter har helt bytt språk, och allt färre läser finska.

Enligt Skolverket är ca 8 500 elever berättigade till finskundervisning, men bara 44 procent av dessa får sådan undervisning. Hur ska man kunna anställa till de finska förvaltningsområdena i framtiden om inte situationen ändras? För att främja finskan i Sverige har man startat projektet Finska nu. Målgruppen är främst barn som inte har finska som aktivt hemspråk. Som förebild finns projektet Svenska.nu som bedrivits i Finland i tre år.

Att skriva ordböcker på romska
Baki Hasan, språkvårdare i romska vid Språkrådet

Romska har inget enhetligt skriftspråk, men tack vare språkvårdarnas och ordboksförfattarnas insatser kan ett sådant bli verklighet inom en snar framtid. Men ordboksprojekten försvåras av att romskan är ett muntligt språk av tradition.

Baki Hasan berättade om svårigheterna med att skriva en Lexinordbok i den romska varieteten arli. Exempelvis användes många lånord trots att det fanns arliord som betydde samma sak. Hur hanterar man det som språkvårdare? Och hur gör man rent konkret för att hitta skrivna källor till ett språk med en muntlig tradition? Det var några av frågorna som togs upp under föredraget.

Nytt liv åt samiskan
Inga Marja Steinfjell, språkkonsulent vid Språkcentrum, Sametinget

Inga Marja Steinfjell berättade om situationen för sydsamiskan, historiskt sett och i nutid. Dagens språksituation påverkas av att många sydsamiska barn under en lång tid skickades bort från familjen för att gå i internatskola. Men en undermålig undervisning gjorde att barnen kanske inte lärde sig språket i alla fall. I dag är det många med sydsamiskt påbrå som inte vågar tala språket.

En viktig uppgift för Språkcentrum är att häva den kollektiva språkspärren. För att det ska vara möjligt planerar man exempelvis ett kbt-projekt. Ett mentorprogram, där äldre och yngre sydsamer får möjlighet att träffas och lära sig av varandra, drar igång till hösten.

Inga-Marja Steinfjell berörde också rennäringen och dess betydelse som sydsamisk språkmiljö. Renskötsel och språkvård går hand i hand – men inte ens inom den domänen finns alltid en tillåtande språkmiljö. En förklaring kan vara att man bara orkar en kamp i taget – eftersom rennäringen är hotad orkar renägarna inte samtidigt kämpa för sitt språk.

Språkets underbara värld
Theodor Kallifatides, författare

”Vi tror att grammatiken är en samling regler och undantag, men grammatiken är livet”. Det sa författaren Theodor Kallifatides, som på ett underhållande och målande sätt berättade om sitt möte med svenskan och det svenska språksamhället. Med många fyndiga exempel illustrerade han för åhörarna något som Språkrådets chef Lena Ekberg pekade på i sitt föredrag – att idiom, kollokationer och prepositioner kan vara mycket knepiga att hantera även för mycket avancerade andraspråksinlärare.

Theodor Kallifatides lyfte fram skönlitteraturens roll i språkinlärningen. Skönlitteraturen ger mjuka upplysningar om det nya språksamhället. Vi lever inte i samma språkliga värld – men det kan gälla i lika hög grad inom ett språkområde med dess olika dialekter, som mellan två skilda språk. Som exempel tog Theodor Kallifatides de svenska dialekter där saker och ting som är hon och han, som i svenskan är den och det.

Avslutningsvis gav Theodor Kallifatides åhörarna rådet att läsa för barnen – både sagor och poesi.


Uppdaterad 16 april 2014