• Huvudmeny

Språkrådsdagen 2012

Den 3 maj anordnade Språkrådet den årliga konferensen Språkrådsdagen med intressanta föredrag, prisutdelningar och mingel. Årets tema var begriplighet.

I en rad föredrag presenterade ledande språkvårdare och språkvetare forskning om och tendenser i det svenska språksamhället. Klarspråksperspektivet gick som en röd tråd genom dagen; flera av talarna efterlyste mer forskning på området. Ett annat övergripande tema var allas rätt till språk. Längre ner på den här sidan finns en sammanfattning av föredragen.

Prisutdelningar

Programmet avslutades med tre prisutdelningar:

  • Erik Wellanders pris gick till docent Karin Milles vid Södertörns högskola. Professor Olle Josephson delade ut priset.
  • Klarspråkskristallen 2012 gick till Arbetsmiljöverket. Prisutdelare var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
  • Det nyinstiftade minoritetsspråkspriset gick till Kaisa Syrjänen Schaal. Även detta pris delades ut av kulturministern.

Föredrag

Här följer en kort sammanfattning av föredragen.

Lena Ekberg, chef för Språkrådet: Den nya obegripligheten

Efter fyra–fem decennier av klarspråksarbete finns den gamla snåriga kanslisvenskan i princip inte kvar. Myndighetsspråket utvecklas i dag mot en större enkelhet. Men det finns andra drag som kan göra texterna svåra att förstå, och som tillsammans utgör den nya obegripligheten. Lena Ekberg visade i sitt föredrag exempel på sådana drag: abstraktioner, vaghet, metaforer och modeuttryck.

Lena Ekberg tog upp tre tendenser i texter som myndigheter använder för att presentera sig själva: 1. byråkratisering, som innebär att myndigheten beskriver en egen vision utöver den formella, 2. marknadisering, dvs. myndigheten lånar verktyg och begrepp från managementområdet, 3. märkvärdifiering, dvs. att orden får skrytfenor. Sammantaget kan tendenserna bidra till att texterna blir ytspråkligt enkla men svåra att förstå på djupet. Detta är alltså den nya obegripligheten.


Susanna Karlsson: Att tala klarspråk – om tydlighet och begriplighet när myndigheter pratar

Klarspråk är ett välkänt begrepp för skrivna myndighetstexter. Men hur är det med de talade? Med talade texter avses exempelvis telefonsamtal med myndigheten, i det här fallet CSN. Susanna Karlsson redogjorde för ett pågående projekt som bland annat analyserar CSN:s telefonsamtal med sina kunder ur ett klarspråksperspektiv.

En viktig aspekt är att samtalen präglas av asymmetri. Kunden känner i bästa fall till sitt eget ärende, medan handläggaren har tillgång till dels hela ärendehistoriken, dels CSN:s regelverk och terminologi. Det leder till att samtalen inledningsvis präglas av ett terminologiskt detektivarbete från handläggarens sida: man måste förhandla sig till en gemensam terminologi där handläggare och kund kan mötas. Ett problem som kan uppstå är den interna myndighetsjargong som handläggaren använder som terminologi, men som är obegriplig för kunden.

Susanna Karlsson slog fast att samtalen är en viktig del av myndigheternas kommunikation, samt att det bör vara språkvårdarens ansvar att den som kommunicerar med medborgarna kan föra ett begripligt samtal.

Mikael Nordenfors: Skrivutveckling under högstadiet

Mikael Nordenfors, som är forskare vid Göteborgs universitet samt legitimerad lärare, redogjorde för sina avhandlingsresultat. Syftet med avhandlingen, som heter Skriftspråksutveckling under högstadiet, var att konkretisera vad det är som händer i skrivutvecklingen mellan skolår 6 och skolår 9. Analysen visade bland annat att texterna blir längre och ordvariationen ökar.

Mikael Nordenfors visade ett antal högbetygsdrag som kan hjälpa lärare och forskare att tolka kursplanernas formuleringar om god språklig variation.

Avslutningsvis efterlyste Mikael Nordenfors mer forskning på elevtexter, och insatser för att föra ut forskningsresultaten till lärarna.

Åsa Wengelin: Att läsa för att förstå eller att läsa för att skriva?

När läser skribenter sina texter? Gör de det, över huvud taget? Blir texten bättre om man läser den under skrivandet? Det var några av de frågor som Åsa Wengelin, forskare vid Lunds och Göteborgs universitet, tog upp under sitt föredrag.

Läsarens bakgrund och förförståelse påverkar i hög grad läsprocessen. En text kan ha en heterogen skara läsare med olika utbildning, yrke, läsvana och så vidare. Läsare har dessutom olika mål; läsmålen påverkar läsprocessen och hur vi hanterar texten.

Åsa Wengelin visade ögonrörelsemätningar som demonstrerar hur olika två läsare med ytligt sett samma bakgrund tar sig an en text. Mätningarna visar hur viktig inledningen är för läsförståelsen. Ingenting tyder dock på att en text blir bättre av att skribenten läser den under skrivprocessen. Men denna typ av läs- och skrivforskning är intressant och kan säga mycket om olika läs- och skrivprofiler och de strategier vi tar till för att läsa, skriva och förstå.

Ingemar Strandvik: EU-texter och mottagaranpassning

Ingemar Strandvik är kvalitetsansvarig vid direktoratet A, EU-kommissionen. Hans föredrag behandlade hur mottagaranpassning kan variera i EU-texter, beroende på texttyp.

En viktig fråga är exempelvis huruvida rättsakter ska mottagaranpassas, och i så fall på vilket sätt. De ska ju tolkas och tillämpas i 27 rättssystem. Det är en svår fråga för översättare, och ibland debatteras det huruvida texterna ska vara så formmässigt lika varandra som möjligt eller om översättaren ska ha en större frihet. Ingemar Strandvik menar att när det gäller andra texter än just rättsakter bör textens syfte få styra, dvs. det är viktigare att texterna blir funktionella än att de blir identiska på alla språk.

En princip för översättningen av EU-lagtexter till svenska är att de stilmässigt ska avvika så lite som möjligt från modern svensk författningstext. Översättningarna är mycket viktiga, eftersom de blir svensk myndighetstext och därmed ska beaktas ur ett klarspråksperspektiv. En viktig del av översättningsarbetet är terminologin; skribenter och översättare måste vara medvetna om att EU-terminologin kanske avviker från respektive lands egen terminologi.

Liksom flera av dagens talare efterlyste Ingemar Strandvik avslutningsvis mer klarspråksforskning.

Sara Holgersson: EU-översättningar ur ett klarspråksperspektiv

Sara Holgersson, doktorand vid Uppsala universitet, fortsatte på översättningstemat men vidgade perspektivet till klarspråk. En intressant aspekt på EU-översättningar är att de generellt har mottagare i två steg: dels lagstiftare, dels medborgare. Det gör förstås både klarspråksarbetet och mottagaranpassningen intressant.

Sara Holgersson visade några likheter och skillnader mellan de svenska klarspråksriktlinjerna och de som gäller på EU-nivå. Jämförelsen är intressant, eftersom de punkter som tas upp kan peka på var problemen anses ligga. EU-riktlinjerna trycker exempelvis på vikten av enhetlighet och konsekvens vad gäller termer, vilket kan tyda på att inkonsekvent översatta termer kan göra texterna svåra att förstå.

Sara Holgersson pekade också på att det i många länder anses ganska normalt att behöva juridisk hjälp för att läsa och förstå sina rättigheter. En konsekvens av det svenska klarspråksarbetet är att vi här är vana vid att själva kunna läsa och förstå myndigheternas texter.

Yair Sapir: Jiddischkultur i dagens Sverige

Yair Sapir är lektor vid högskolan i Kristianstad. Hans föredrag behandlade jiddischkultur i vid bemärkelse, som han definierar som de värden, normer, seder och bruk som kännetecknar östeuropeiska judar och deras ättlingar. Yttringar av jiddischkultur behöver inte vara på jiddisch, även om språket ofta finns med i bakgrunden.

År 1939 var jiddisch modersmål till ca 12 miljoner människor, varav ca 5 miljoner mördades under andra världskriget. Många jiddischtalare flydde till USA, där de och deras ättlingar varit de största bärarna av jiddischkulturen. I dag har språket 3 miljoner talare, varav många är äldre. De barn som växer upp med jiddisch som modersmål har företrädesvis ultraortodoxa föräldrar, som anser att hebreiska är för heligt att talas till vardags.

Yair Sapir gav exempel på jiddischkultur i olika former och tog exempelvis upp den speciella jiddischhumorn, som innehåller mycket självironi och som genom åren använts som ett redskap för att överleva. Han berättade också om hur jiddischkulturen lever vidare i dagens Sverige genom exempelvis studiecirklar, humorkvällar, seminarier och konferenser.

Tomas Riad: Vokalernas svängrum

Professor Tomas Riad redogjorde i sitt föredrag för några pågående vokalförändringar i svenskan. En sådan, som många säkert har lagt märke till, är att korta u och korta ö närmar sig varandra. Förändringen har länge varit märkbar i exempelvis Mälardalen, där man i många år har frågat varandra: ”Vad unskar du dig på fullsedan?”

Nu är en generalisering på gång, särskilt hos ungdomar; samtliga ä och ö sänks till den låga, främre positionen i vokalsystemet. Det skapar ökad symmetri vilket kan tilltala fonologer – men många andra anser att det inte låter bra. Kan man då språkvårda bort en pågående förändring? Nej, tror Tomas Riad, som påpekade att när förändringen blir märkbar är den oftast redan här. Han tröstade dock åhörarna genom att påminna om att vi för länge sedan slutat våndas över de språkförändringar som skedde på 1500-talet. Det går över!

Länkar och mer läsning


Uppdaterad 16 april 2014