• Huvudmeny

Goda exempel på språkrevitaliserande insatser

Vilken typ av projekt går minoritetsspråksbidragen till och hur ser det språkrevitaliserande arbetet ut i olika delar av landet? Institutet har besökt några av de föreningar som fått bidrag de senaste åren.

2018

Medlemmar ur Finska kulturens vänner, från vänster Kerttu Jokela, Raija Piironen, Liisa Paavilainen, Salla Vartiainen, Maarit Turtiainen, Marja Riekkinen, Juhani Niemi. Sist sitter Anna Gezelius och Riina Heikkilä från Språkrådet.

Finska kulturens vänner

Finska kulturens vänner är en Stockholmsbaserad förening som arbetar med olika projekt för att framför allt hjälpa finsktalande ungdomar att bibehålla sitt språk. Under sex år har de anordnat skrivarkurser för mellanstadie- och högstadiebarn som går på tvåspråkiga skolor i Stockholm Botkyrka, Upplands Väsby och nu senast också i Eskilstuna. Maarit Turtiainen håller i kurserna och reser till de olika orterna för att jobba med barnen, hon är en riktig eldsjäl! Föreningen anordnar också finska skrivartävlingar för barn och ungdom sedan fem år tillbaks. Vinnarna tar emot sina priser vid den årliga finska bokmässan.

Medlemmar ur föreningen Tornedalingar i Stockholm, från vänster Christina Hedström, Elina Kangas Språkvårdare i meänkieli från Språkrådet, Irene Lassinantti, Sören Svartz, Lisbeth Nåmark och Tage Rowa.

Tornedalingar i Stockholm

Föreningen Tornedalingar i Stockholm anordnar en läsecirkel och en skrivkurs på meänkieli. Läsecirkeln startade år 2010. Då fick deltagarna jobba sig fram ord för ord i ganska enkla texter för att förstå böjningar etc. I dag, åtta år senare, läser de en översättning till meänkieli av August Strindbergs Ett drömspel. ”De flesta av oss är uppvuxna i familjer där våra föräldrar och mor- och farföräldrar talade meänkieli hemma. I skolan var det strängt förbjudet att tala meänkieli eller finska. Ingen av oss läste eller skrev på vårt språk under vår uppväxt, så för oss är det viktigt att erövra vårt skrivna språk.”

Vattenkrig under språklägret på Axevalla folkhögskola sommaren 2018.

Sverigefinska riksförbundet

Sverigefinska Riksförbundet har 11.000 medlemmar i Sverige som är knutna till 120 lokala föreningar. Vi träffade Kimmo Tetri som arbetar för att ta fram fler barn- och ungdomsaktiviteter, ett arbete som är viktigt för att få sverigefinskan att fortleva i Sverige. Under sommaren 2018 ordnade förbundet ett språkläger på Axevalla folkhögskola där 77 barn och 14 vuxna deltog. Dagarna var fyllda med aktiviteter och finska var språket som gällde. Barnen kom från olika delar i Sverige och lägret är tänkt att äga rum nästa sommar igen.

”Om samiskan och karelskan har egna wikipediasidor, borde väl meänkieli också ha en!”, säger Birger Winsa från Byfinska föreningen.

Byfinska föreningen

På nätet kan man hitta en ord- och kulturdatabas för finska, nordfinska dialekter och meänkieli, som Byfinska föreningen kontinuerligt jobbar med sedan flera år. Cirka 500 nya ord tillkommer varje år och de läggs in av över 50 personer runt om i Sverige. Sidan har över 6 000 besökare varje månad, omkring hälften från Sverige och hälften från Finland.

Birger Winsa driver genom Byfinska föreningen flera arbeten med framför allt meänkieli men också med finska. Han arbetar bl.a. med en meänkieli-sida på Wikipedia. I dag finns en prototyp med över 1800 artiklar. De flesta är skrivna av honom själv, men för att kunna få godkännande av Wikipedia behövs det flera skribenter, dvs. artiklarna måste komma från olika IP-adresser. Birger Winsa jobbar på det, men det är svårt att hitta folk som vill skriva på meänkieli.

Emmi Bachman och Janira Brinaru visar några av de böcker som TURVA Föräldraförening har köpt in för läsprojektet.

TURVA Föräldraförening

TURVA Föräldraförening ordnar finskspråkiga aktiviteter i samarbete med Sverigefinska skolan i Stockholm. Det är en tvåspråkig skola där 50% av undervisningen sker på finska och 50% på svenska. Föräldraföreningen har genomfört enkäter bland eleverna för att ta reda på hur det står till med läsandet på finska. Läsning är en nyckel till större ordförråd och bättre resultat i skolan. 76% av eleverna svarade att de ogillade att läsa böcker på finska.

TURVA startade då ett läsprojekt där man köper in bra skönlitteratur och sätter upp mål för läsningen. 40.000 sidor per klass ska läsas per år, 10.000 sidor på finska och 10.000 på svenska i skolan – lika många hemma. Och nu läses det så det knakar! Belöningen har varit en övernattning i skolans matsal där man får läsa med ficklampa så länge man vill.

Vi frågade en lärare på skolan om man har märkt något resultat av läsningen och det har man. Det har skett en stor utveckling, inte bara i svenska och finska men också i ämnen som SO och NO.

År 2019 firar Tyresö finska förening 50 år.

Tyresö finska förening

Vi träffade Taimi Björklund som är ordförande i Tyresö finska förening. 1968 när hon flyttade till Tyresö var det Stockholms barntätaste kommun. I dag ser det inte riktigt ut så, och de sverigefinska barnen är svåra att fånga in för att kunna genomföra språkaktiviteter. Trots det startar föreningen i höst en pratcirkel där barn och ungdomar bjuds in för att kunna prata finska.

Föreningen anordnar också en rad andra revitaliserande aktiviteter som läsecirklar, högläsning för barn på biblioteket, finsk folkdans i kombination med att lyssna efter nya ord i låttexterna, teater och föreläsningar. Man jobbar också med att hjälpa pensionärer att förnya sitt ordförråd, då finskan kan ha blivit lite rostig i det svenska klimatet.

Vi träffade Sveriges Romerförbund i deras lokaler i Uppsala. Från vänster syns Djemail Agusi från Språkrådet, Mario Asp från Sveriges Romerförbund, Baki Hasan från Språkrådet och Bo Lundberg, Sveriges Romerförbund.

Sveriges Romerförbund

Sveriges Romerförbund arbetar bl.a. med revitalisering av den romska dialekten kaleromskan, som också går under namnet finsk romska. I dag är dialekten starkt hotad och endast ett fåtal personer i Sverige behärskar talet fullt ut, de flesta av dem är i mycket hög ålder.

Sveriges Romerförbund har mottagit bidrag för att anordna språkbad för ungdomar och vuxna som vill återta sitt språk. Hittills har de genomfört två träffar, en i Linköping och en i Malmö, men fler är planerade.

2017

I judiska församlingens lokaler i Malmö träffade vi Gerry Eilenberg, ordförande i föreningen Judiska Kulturföreningen i Malmö 1945, Isak Pilstrop, Bozena Werbart och Salomon Schulman. Här tillsammans med Daniel Koverman som gav oss en guidning i den fantastiska synagogan från 1903.

Judiska Kulturföreningen i Malmö 1945

Föreningen Judiska kulturföreningen i Malmö 1945 har fått bidrag för att dra i gång kurser i jiddisch. 37 anmälda personer kom till första introduktionsmötet i början av september. Kursutbudet består av nybörjarjiddisch och avancerad jiddisch, men det visade sig att de flesta som anmält sig ville gå båda kurserna. Många av kursdeltagarna har hört jiddisch talas i hemmet under uppväxten och kan förstå en del, men har inte stor vana av att tala och skriva språket själva. Lärare är Salomon Schulman, en erfaren pedagog som undervisat i jiddisch under många år.

På biblioteket Garaget i stadsdelen Södervärn träffade vi Mirsad Sahiti som är ordförande för föreningen Malmö Ungdomscentral. Vid vårt besök var lokalen full av vuxna och ungdomar som läste böcker, samtalade eller fikade i det ekologiska kafét, sydde och målade i den kreativa verkstaden - en härligt öppen miljö.

Malmö ungdomscentral

Malmö Ungdomscentral anordnar aktiviteter för barn och ungdomar av alla nationaliteter och många av dem är romer. Bland aktiviteterna finns sångfestivaler, barn i fokus-dagar, dans samt föreläsningar som riktar sig till hela familjen. Föreningen har genomfört ett projekt med medel från institutet samt Malmö stad och Kultur Skåne, där de översatte broschyren ”12 frågor och svar om romer” till sex olika romska varieteter. Just nu pågår ett projekt där ungdomar ska fotografera olika miljöer och sedan skriva tillhörande bildtexter på sin romska dialekt. Det är ett sätt att hålla språket levande och hjälpa ungdomar att arbeta med sitt språk.

Vi träffade Teresa Kwiatkowski och Iren Horvatne som är modersmålslärare och starkt engagerade i språkprojektet vid Malmö Romska Idécenter.

Malmö Romska idécenter

Malmö Romska Idécenter arbetar med ett projekt för att revitalisera språket, kulturen och traditionen. De vill ge romska barn stöd och förutsättningar att bibehålla och utveckla sitt modersmål. Det gör de genom att träffa barnen en gång per vecka och arbeta med olika teman som romsk matlagning, läsning, sång etc. men också genom veckoslutsläger med språkbad.

I Helsingborg träffade vi Jon Pettersson, ordförande i föreningen Frantz Wagner Sällskapet. Här tillsammans med Baki Hasan, institutets språkvårdare i romska.

Frantz Wagner Sällskapet

Frantz Wagner Sällskapet arbetar med revitalisering av resanderomska. Resanderomer har funnits i Sverige i många hundra år, och många har tappat sitt romska språk. Föreningen arbetar just nu med ett projekt kallat Lavengro, där ungdomar på olika platser i Sverige lägger in ord från olika källor i en databas som ska bli en ordbok på resanderomska. Till sin hjälp har de olika böcker och dokument skrivna under 1900-talet.

Ingela Jannok Öhlund, Gudrun Marsja och Pia-Maria Holmgren från Lule-Bodens Sameförening.

Lule-Bodens Sameförening

Lule-Bodens Sameförening i Luleå är en grupp samer som träffas regelbundet för att hålla liv i samiskan. Det gör de bland annat genom att anordna aktiviteter där samisktalande och de som inte fått med sig samiskan som barn får möjlighet att umgås och prata samiska. De försöker också aktivt att påverka Luleå kommun för att kunna få till mer och bättre modersmålsundervisning i skolan.

Josephine Ylipää, Juliana Bergman och Johanna Nordblad Sirrka från föreningen Met Nuoret, här tillsammans med Anna Gezelius från Språkrådet.

Met Nuoret

Met Nuoret är en partipolitiskt obunden organisation för unga som känner samhörighet med meänkieli och det ursprungliga språkområdets kultur och historia. De verkar för att stärka unga tornedalingars identitet, språkliga och kulturella utveckling och vill vara ett språkrör för barn och ungdomar i högre instanser. Föreningen har fått institutets revitaliseringsbidrag för projektet Meänkieli språkpaket. Idén kommer från det finska språkpaketet som tagits fram för nyblivna föräldrar och syftar till att få unga vuxna att tala meänkieli med sina barn.

I Kalix träffade vi Daniel Särkijärvi, känd som mannen med papegojan.

Vår kulturvagga

Daniel Särkijärvi vid organisationen Vår kulturvagga arbetar med revitalisering av meänkieli, bland annat genom att åka runt till olika förskolor och skolor i Norrbotten. Där använder han sig av en handpapegoja som pratar meänkieli med barnen – och de pratar tillbaka! Hans besök är mycket populära och uppmuntrar lärarna till att själva använda sig av meänkieli i kommunikationen med barnen. Vår kulturvagga anordnar också sommarläger för barn, ungdomar och vuxna där man jobbar med både meänkieli och finska.

I Överkalix träffade vi författaren Bengt Pohjanen som är ordförande i föreningen Meänmaa, här tillsammans med institutets minoritetsspråkssamordnare Anna Gezelius. På bordet ses många av de böcker i meänkieli som Bengt har varit med att ta fram.

Meänmaa

Organisationen Meänmaa har starkt bidragit till att höja statusen på och medvetandet om meänkieli. I Bengt Pohjanens kyrkobostad anordnas flera olika verksamheter, många av dem är språkrevitaliserande projekt i meänkieli. Under sommaren 2017 anordnar föreningen till exempel kulturvecka med unga och deras föräldrar för att de med hjälp av olika aktiviteter ska få träna på att tala meänkieli.

Högt uppe i Sverige ligger Övre Soppero. Där arbetar Kerstin Blind, Elli Margareta Sikku och Else-Maj Blind i Soppero Sameförening för att stärka kunskaperna i samiska.

Soppero Sameförening

Medlemmarna i Soppero Sameförening delade med sig av många fascinerande berättelser om tiden från deras barndom, om internatskolorna dit samiska barn sändes, men också om de kurser de i dag ger för att bevara språket och hålla det levande. Just nu pågår bland annat projektet Ordval i nordsamiskans dialekter, där deltagarna analyserar texter och dikter och jobbar med att ta fram egna.

Vårt sista besök ägde rum i Korpilombolo, ett starkt säte för meänkieli där många språkrevitaliserande aktiviteter äger rum. Vi träffade Linnea Nylund och hennes systrar som är ankare i föreningen Meän Akateemi.

Meän Akateemi

Föreningen Meän Akateemi anordnar seminarier, utställningar och samlingar med barn och ungdomar för att ge tillfälle att prata och sjunga på meänkieli. Föreningen har bland annat kämpat för att barnen i området ska kunna välja meänkieli som språk i högstadiet. Efter många diskussioner med Skolverket kom så lagen 1 juli 2015, som ger elever som tillhör de nationella minoritetsspråken utökad rätt till modersmålsundervisning. Det innebär att ett nationellt minoritetsspråk även ska kunna läsas som ett nybörjarspråk i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Det behövs heller inte fler än en elev för att undervisningen ska kunna bedrivas.

Uppdaterad 05 november 2018