• Huvudmeny

Frågor och svar om minoritetsspråk

Vad är ett minoritetsspråk?

I allmänspråket betyder minoritetsspråk ofta bara ’språk som talas av minoritetsgrupp i ett land’. Minoritetsspråken omfattar då både teckenspråk och alla svenska invandrarspråk. Denna definition av minoritetsspråk är den gängse också i många andra länder. Språken brukas oftast i informella sammanhang, t.ex. inom familjen, och deras status är beroende av attityder och lagstiftning i majoritetssamhället.

Men minoritetsspråk används ofta också med en snävare innebörd, ’officiellt erkänt språk som av hävd talats i ett visst land’. Den definitionen går tillbaka på kriterier som formulerats i Europarådets konvention om landsdels- och minoritetsspråk, Minoritetsspråkskonventionen. Den ratificerades av fem EU-länder 1998 och av Sverige år 2000.

På vilka grunder har de fem nationella minoritetsspråken i Sverige valts ut?

Två villkor måste uppfyllas för att språket ska få ställning som nationellt minoritetsspråk. Det ska vara ett språk och inte en dialekt. Det ska ha talats kontinuerligt i Sverige i minst tre generationer eller ungefär hundra år. Det är inte alltid så lätt att avgöra om ett språk svarar mot dessa kriterier. I praktiken finns också ett tredje villkor, nämligen att språkets talare själva önskar att språket ska få ställning som nationellt minoritetsspråk.

Är svenskt teckenspråk ett minoritetsspråk?

Det svenska teckenspråket hör inte till de fem nationella minoritetsspråk för vilka Sverige skrivit under Europarådets konvention. Svenskt teckenspråk uppfyller dock flera viktiga kriterier för vad som kan betraktas som nationellt minoritetsspråk – det är till exempel tydligt ett helt eget språk och det har använts under mycket lång tid i Sverige. Statsmakterna har flera gånger också uttalat att teckenspråket bör ha en ställning i det svenska samhället ”som motsvarar de officiella minoritetsspråken”. Det är därför ofta motiverat att se det svenska teckenspråket som ett sjätte minoritetsspråk.

Vad innebär det för språket och dess talare att ett språk blir nationellt minoritetsspråk?

Konsekvenserna är olika för olika nationella minoritetsspråk. Finska, meänkieli och samiska har särskilda förvaltningsområden bestående av flera olika kommuner. Invånarna kan där använda minoritetsspråket i myndighetskontakter och ställa krav på att det finns förskolor, skolor, äldreomsorg m.m. med det aktuella språket. En kommun som ingår i ett förvaltningsområde ska erbjuda dessa tjänster till de som begär det, till hel eller väsentlig del.

Jiddisch och romska är så kallade icke territoriella nationella språk i Sverige, det vill säga att de inte anses talas inom ett visst område utan i hela landet. Därför har de inga förvaltningsområden och inte lika starka rättigheter som finska, meänkieli och samiska. Minoritetslagen gäller dock i hela Sverige. Alla kommuner, även de som inte tillhör ett förvaltningsområde, ska erbjuda den som begär det möjligheten att åtminstone till en del få äldreomsorg av personal som talar finska, jiddisch, romska, meänkieli eller samiska. Man ska beakta de äldres behov av att behålla sin kulturella identitet. När någon söker äldrevård ska kommunen informera hen om den här rättigheten.

Sedan tidigare ska alla skolor i alla kommuner erbjuda modersmålsundervisning i det nationella minoritetsspråket även om det bara finns en elev och även om språket inte talas hemma. Det finns inga krav på att eleven ska kunna språket när hen börjar i modersmålsundervisningen.

Är svenskan också officiellt språk i Sverige?

Ja, sedan språklagen trädde i kraft 1 juli 2009 är svenskan i lag definierad som huvudspråk i Sverige. 

Kan vi få nya nationella minoritetsspråk?

Ja, det är inte omöjligt. Om ett språk talas kontinuerligt i Sverige i mer än tre generationer är det ju inte ett invandrarspråk. Arabiskan har goda möjligheter till ett långt liv i Sverige, eftersom många svenskar talar det numera. Om femtio år kanske arabiska har blivit ett nationellt minoritetsspråk.

Skyddar Europarådet de europeiska minoritetsspråken?

Europarådet skyddar de europeiska minoritetsspråken. Ett språk får officiell ställning som minoritetsspråk i och med att ett land ratificerar Europarådets minoritetsspråkskonvention för språket. Europarådet övervakar sedan att konventionen följs.

De individuella EU-länderna skyddar sina minoritetsspråk i olika grad. Vissa stora minoritetsspråk med många talare, som katalanskan i Spanien, har en stark rättslig ställning. Men de allra flesta minoritetsspråk i Europa har, än så länge, ett mycket begränsat skydd.

Uppdaterad 28 mars 2019