• Huvudmeny

Röster om jiddisch

Här publicerar vi texter om jiddisch: dels sådana som speglar förhållandet till språket hos dem som hörde det som barn, dels sådana som är skrivna av dem som talade ”mameloshn” (mammornas språk) med sina föräldrar.

Språket ligger för alltid nära hjärtat hos dem som talar, har talat, eller kanske bara har hört jiddisch talas. Detta speglas vackert i Bella Chagalls ord från novellsamlingen Brenendike likht (1945; i svensk översättning ”Brinnande ljus”, 1974):

”Det är underligt, jag har lust att skriva – till och med famla mig fram på mitt modersmål jiddisch som jag nästan inte haft tillfälle att tala sedan jag lämnade mitt föräldrahem. Trots att mina barndomsminnen glidit så långt från mig har de plötsligt kommit tillbaka, närmare och närmare – så nära att de tycks andas genom min mun.”

Marc Chagall skrev om sin älskade Bella efter hennes död i New York 1944:

”Den sista tiden fann jag henne ofta sent på natten sittande i sängen, läsande böcker på jiddisch i skenet från en liten lampa."

Jiddisch var kanske för honom – liksom för så många andra jiddischtalare före Förintelsen – som luften man andas. För det är Bella han sörjer och inte språket. Men jiddisch är språket han sörjer på.

Texter som talar om jiddisch

Svårigheten ligger i att hitta texter som talar om jiddisch. Det är oändligt mycket lättare att hitta texter jiddisch. Det är ju först när språket är hotat man börjar skriva om språket. Före kriget satte sig en jiddischförfattare helt enkelt ned och skapade med språket som naturligt medium. Jiddisch är som en fiolsträng: inte förrän den brister funderar man över dess vara eller icke vara.

Idén är alltså att samla texter, som handlar om jiddisch i Sverige, men också sådana som skildrar jiddischkultur och historia i världen i stort. De första texterna är skrivna av Leif Zern och Salomon Schulman och vi hoppas kunna återkomma med många fler röster om jiddisch. Vi efterlyser särskilt texter om jiddisch skrivna av kvinnor.

Uppdaterad 19 december 2014