• Huvudmeny

Om minoritetsspråk

I Sverige talas och skrivs uppemot 200 olika språk. Dessutom har vi fem nationella minoritetsspråk.

I Sverige talas och skrivs väldigt många språk, exempelvis teckenspråk, engelska, sydsamiska och wolof. Några stora språk jämte svenska är finska, bosniska-kroatiska-serbiska, arabiska, kurdiska, spanska och persiska.

Nationella minoritetsspråk

Sverige har fem nationella minoritetsspråk:

  • finska
  • jiddisch
  • meänkieli
  • romska
  • samiska

Det är minoritetsspråk med historisk hävd, varför de som använder språken har getts särskilda rättigheter. Människor ska till exempel kunna använda finska, meänkieli och samiska i kontakten med svenska myndigheter i vissa kommuner som har en stor andel samisk-, meänkieli- eller finsktalande. 

Nya krav på språkvården

Den mångspråkiga situationen i dagens Sverige ställer nya krav på språkvård och språkpolitik. Mot denna bakgrund antog Sveriges riksdag i december 2005 en samlad svensk språkpolitik. Ett av de fyra övergripande målen:

”Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig främmande språk.” 

Som en följd har resurser tillförts språkvården för arbete med minoritetsspråken.

Den 1 januari 2019 reviderades lagen så att rättigheter och skyldigheter stärks ytterligare. Kommunerna inom ett förvaltningsområde är nu till exempel skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete. De är också skyldiga att ordna förskola och äldreomsorg på minoritetsspråken, till hel eller väsentlig del. Samtliga kommuner, även utanför förvaltningsområdena, är skyldiga att informera minoriteterna om deras rättigheter och ge dem inflytande över frågor som berör dem. Enligt lagen har man också rätt att använda finska, meänkieli och samiska i kontakt med olika domstolar och ett antal olika förvaltningsmyndigheter, till exempel Skatteverket, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

Ansvar

Institutet för språk och folkminnen ansvarar för arbetet med finska, romska, svenskt teckenspråk, jiddisch och meänkieli. Sametinget ansvar för arbetet med samiska.

Myndigheten ska i princip också överblicka och främja användandet av alla språk som brukas i Sverige; uppgiften ligger i första hand på Språkrådet.

Uppdaterad 28 mars 2019