• Huvudmeny

Samiska

De samiska språken tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen och är närmast besläktade med de östersjöfinska språken, som finska och estniska.

Det är egentligen inte ett språk utan flera olika, som också har olika dialekter. Sydsamiska dialekter är sydsamiska och umesamiska; centralsamiska dialekter är arjeplogssamiska, lulesamiska och nordsamiska; östsamiska dialekter är enaresamiska, skoltsamiska, kildinsamiska och tersamiska.

Talas i flera länder

Samiska talas i de norra delarna av Norge, Sverige och Finland samt i Ryssland på Kolahalvön. Av de uppskattningsvis 70 000 samer som finns i hela området talar inte alla samiska. Men många gör det, och den stora majoriteten av dessa talar nordsamiska. Sydsamiska och lulesamiska har avsevärt färre talare, och varieteter som umesamiska och arjeplogssamiska har endast ett fåtal talare.

Stora skillnader mellan varieteterna

Nästan varje varietet har sitt eget skriftspråk. Gränserna mellan de olika varieteterna är inte skarpa, men skillnaderna kan vara stora. En sydsame och en nordsame kan knappast förstå varandra, medan lulesamiska och nordsamiska ligger mycket nära varandra.

Förvaltningsområde för samiska

Samisktalande har rätt att använda samiska i kontakt med myndigheter och domstolar i det så kallade förvaltningsområdet för samiska, nämligen inom kommunerna Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Härjedalen, Gällivare, Jokkmokk, Kiruna, Krokom, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund. Det finns samiskspråkiga förskolor och grundskolor på olika platser och ett gymnasieprogram med samisk inriktning. Det finns en samisk radiokanal och ett samiskt nyhetsprogram på tv.

Lästips

Sveriges officiella minoritetsspråk. Svenska språknämnden och Norstedts Ordbok 2003

Nordens språk. Oslo: Novus forlag 1997.

Samer – ett ursprungsfolk i Sverige. Sametinget 2004.

Uppdaterad 15 september 2017