• Huvudmeny

Teckenföljd

Svenskt teckenspråk har SVO som grundläggande ordföljd. Det betyder att i jakande, enkla påståendesatser är ordföljden subjekt – verb – objekt.

Den grundläggande ordföljden i det svenska teckenspråket är subjekt – verb – objekt (SVO). Detta gäller för jakande, enkla påståendesatser. Du hittar exempel på sådana längre ner på sidan: PAPPA KÖPA BIL, ’pappa köpte bilen’ och PRO KÖPA BIL, ’han köpte bilen’).

Det svenska teckenspråket har ingen specifik bisatsordföljd.

I regel står alltså subjektet först i satsen, men om subjektet utgörs av ett pronominell pekning kan det i stället komma sist i satsen. Ordningen blir då verb – objekt – subjekt. Det händer ofta i kortare satser eller om satsen är i dialogform, som i exemplet KÖPA BIL PRO (’han köpte bilen’). Däremot kan inte subjektet utgöras av ett substantiv som står sist i en sats, eftersom det skulle bli ogrammatiskt (exemplet KÖPA BIL PAPPA).

Teckenspråkssatser måste inte innehålla verb

I det svenska teckenspråket kan predikatdelen i en sats utgöras av ett substantiv eller ett adjektiv. Det är alltså inte, som i svenskan, obligatoriskt med ett verb i en sats. Det behövs till exempel inte när man vill uttrycka tillstånd eller egenskaper i statiska satser som ’mamma är lärare’ eller ’pappa är snäll’. I svenskan används i liknande satser det betydelsetomma kopulaverbet är, vilket har funktionen att markera tempus. I en teckenspråkssats däremot räcker det med ett substantiv eller ett adjektiv, som får fungera som predikat (se exemplen MAMMA LÄRARE, ’mamma är lärare’ och PAPPA SNÄLL, ’pappa är snäll’).

I satser där adjektivet står framför substantivet fungerar adjektivet som bestämning till substantivet som i SNÄLL PAPPA så fungerar adjektivet SNÄLL som en bestämning till substantivet PAPPA, dvs. det ingår i nominalfrasen. Nominalfraser i det svenska teckenspråket kan antingen innehålla ett ensamt substantiv eller ett substantiviskt huvudord tillsammans med adjektiv, som då fungerar som bestämning till substantivet. En nominalfras kan stå som subjekt eller objekt i en sats. I exemplet PRO-1 TRÄFFA SNÄLL PAPPA står nominalfrasen SNÄLL PAPPA som objekt i satsen.

Avbildande tecken kan påverka teckenföljden

I satser med avbildande tecken kan teckenföljden vara annorlunda uppbyggd än i ovan nämnda fall. I satser med avbildande tecken som ofta samverkar med perspektivtagande kommer avbildande tecken vanligen sist (du kan läsa mer om Avbildande tecken i samverkan med perspektivtagande på denna sida).

I exemplet ÄPPLE ihop med ett avbildande tecken (’han står och äter ett äpple’) är det en fullständig sats som talar om vem som gör vad med det avbildande tecknet. Den tecknande framställer sig som pappan i den återgivna situationen. På det sättet framgår det att pappan är satsens subjekt. Sedan räcker det att nämna objektet, ÄPPLE, tillsammans med ett avbildande tecken för att man ska förstå satsen, eftersom subjektet framställs genom perspektivtagande.

Exempel

PAPPA KÖPA BIL (’pappa köpte bilen’)

PRO KÖPA BIL (’han köpte bilen’)

KÖPA BIL PRO (’han köpte bilen’)

Ogrammatisk sats KÖPA BIL PAPPA

MAMMA LÄRARE (’mamma är lärare’)

PAPPA SNÄLL (’pappa är snäll’)

PRO-1 TRÄFFA SNÄLL PAPPA (’jag träffade en snäll pappa’)

ÄPPLE ihop med ett avbildande tecken (’han står och äter ett äpple’)

Uppdaterad 14 oktober 2015

Om transkriptioner

I våra texter och exempel anges tecken med glosor som skrivs med versaler. Vid behov anges även en översättning till svenska som då skrivs inom enkla citationstecken.

Läs mer om transkriptioner på webbplatsen