• Huvudmeny

April 2019

Bruzaholm

Bruzaholm är en småländsk bruksort med ett intressant namn, inte minst tack vare den lite udda stavningen med z.

Bruzaholms bruk, troligen runt sekelskiftet 1900. Fotograf okänd.

Bruzaholm är en tätort i de allra västligaste delarna av Ingatorps socken i Jönköpings län. Orten och dess namn har en intressant historia. År 1630 lät länsman Nils Persson i Ingatorp anlägga ett järnbruk invid Brusaån. Ån, även kallad Brusan, har som många andra vattendrag fått sitt namn efter sitt läte. Järnbruket kallades först Brusa bruk och anläggaren Nils Perssons söner, som var studenter, ska ha benämnt sig Bruzelius. Att skapa latiniserade släktnamn med utgångspunkt i sin hemort var vid den här tiden vanligt bland exempelvis studenter.

Namnet Bruzaholm är således bildat till ånamnet med efterleden ‑holm. Det är en vanlig så kallad statusefterled, det vill säga en efterled i ett helt eller delvis nybildat namn på framför allt herrgårdar och säterier. Med en statusefterled ville man med hjälp av själva namnet markera objektets höjda status.

Har stavats med s och z

Namnet Bruzaholm är belagt första gången 1761, då som Brysaholm. 1770 är det belagt som Brusaholm. Stavningen med z är troligen föranledd av familjenamnet Bruzelius. Stavningen av ortens namn med z börjar dyka upp i slutet av 1700-talet. Under 1800-talet och tidigt 1900-tal stavas namnet omväxlande med s och z. Under den här tiden fanns inga fastslagna regler för hur namn skulle stavas.

I våra arkiv finns uppteckningar rörande Bruzaholm gjorda av Harry Ståhl vid dåvarande Ortnamnsarkivet i Uppsala 1948. Det rör sig om genomgångar inför utgivningen av kartor. Ståhl valde att rekommendera skrivningen med z och det blev också den som godkändes för bruk av Kartverket och som trycktes på den ekonomiska kartan 1954. Varför stavningen med z valdes framgår ej av handlingarna.

Slutligen bör påpekas att en stavning med z säkerligen inte skulle ha förordats för ett ortnamn i dag. Men det skulle vid en prövning troligen inte bli aktuellt att ändra namnet med tanke på kulturmiljölagen kap. 1 §4, där god ortnamnssed beskrivs och där det bl.a. står att ”hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl”.

Uppdaterad 08 april 2019