• Huvudmeny

Haursi, Åsmund, Eskil och Torlev

Den här månaden tittar vi närmare på fyra vikingatida namn som står inristade på ett av marmorlejonen från Pireus i Grekland.

Runinskrift från 1000-talet

Runinskrifterna på ett av marmorlejonen från Pireus i Grekland, som på 1600-talet fördes till Venedig, har länge ansetts vara otydbara. Men nu har Thorgunn Snædal vid Riksantikvarieämbetet lyckats läsa delar av dem och gett oss ny kunskap om hur livet kunde te sig för de nordiska väringar, som var i tjänst som legosoldater hos den bysantinske kejsaren. Den äldsta inskriften är från början av 1000-talet, och den yngsta ristades någon gång mellan 1070 och 1100. Inskrifterna innehåller fyra relativt säkert identifierade mansnamn, som alla är kända från andra vikingatida runristningar.

Haursi - känt från Uppland

Haursi, som uppträder på den äldsta ristningen, är troligen identiskt med ett ord med betydelsen ’bock’. Det är ett namn som är säkert känt endast från uppländska runristningar. Om namnet hade överlevt till våra dagar skulle det ha haft formen Hörse eller Hösse.

Asmundr, Æskæll och Thorlæifr

På den yngsta ristningen finns tre namn, som alla är sammansatta. Asmundr (Åsmund) har förleden As- ’hednisk gud’ och efterleden -mundr, troligen med en ursprunglig betydelse ’beskyddare’. Det är ett vanligt namn i hela Norden. Æskæll (Eskil) är sammansatt av en variantform av As- och en sammandragen form av -kætill, vårt kittel, troligen i betydelsen ’hjälm’. Namnformen är vanligast i östra Norden. Thorlæifr är sammansatt av gudanamnet Thor och efterleden -læifr med innebörden ’arvinge’. Det är ett namn som i första hand pekar västerut, mot Norge eller Island, men möjligen i stället mot Gotland. En nutida svensk form hade varit Torlev. I sen tid har vi lånat in namnet i formen Torleif.

Nordiska språk på grekiskt lejon

Runristningarna på marmorlejonet är till sin utformning typiska för 1000-talets Uppland, men Thorgunn Snædal finner också vissa västliga drag, som kan tyda på att norrmän ingått i den språkliga miljön. Kanske kan även Thorlæifr ses som ett indicium på att de väringar som ombesörjt ristningarna kom från olika håll i Norden.

Uppdaterad 19 maj 2014
Ett marmorlejon.

Pireuslejonet i Venedig. Foto: Riksantikvarieämbetet

Runsten.

Runsten U 678, Skokloster. Bengt A Lundberg/Riksantikvarieämbetet (CC BY)