• Huvudmeny

Vad betyder by?

Grundordet by sammanhänger med verbet bo, kanske i dess äldre betydelse ’bereda, ställa i ordning’.

By kan ursprungligen ha betytt ’beredning, anordning’ och mer konkret ’jordområde där man gjort anordningar (hus, röjning, odling) för att avvinna jorden nyttigheter i form av bete, gröda osv.’. En utbredd uppfattning har länge varit att by redan från början betecknat bebyggelser. Det är dock mycket möjligt att de allra äldsta, forntida ortnamnen på -by i stället avsett (ny)odlingar; enligt en mening har det varit fråga om lövängar. Ortnamnselementet bör hur som helst tidigt ha kommit att brukas om bebyggelser, och i flertalet fall har man att räkna med innebörden ’gård’ eller ’by’.

Elementet by har använts om bebyggelser som tillkommit genom utvidgning av, utflyttning från eller delning av äldre moderbebyggelser. Huruvida man står inför den äldre betydelsen ’gård’ eller inför ’by, samling av gårdar’ får avgöras från fall till fall.

Ortnamnstypen -by har varit produktiv under en mycket lång tid, från forntiden och in i nya tiden. Den bortre gränsen för by-namnens bildningstid förlades av en äldre forskning till folkvandringstiden (400–550 e.Kr.), men i senare tid har det hävdats att namntypens äldsta företrädare går tillbaka ända till romersk järnålder (Kr.f.–400 e.Kr.).

Förlederna i by-namnen är ofta naturbeskrivande eller terrängbetecknande, så t.ex. i sockennamnen Dalby, Ekeby, Hammarby och Hässleby. Sockennamnet Vimmerby innehåller sannolikt ett gammalt ånamn. Andra förleder anger storlek, relativ ålder eller läge; exempel härpå ger sockennamnet Myckleby (bildat till fornsvenskans mikil ’stor’), det på olika håll uppträdande Nyby(n) och sockennamn som Mellby, Norrby och Sörby.

I många fall är förleden ett personnamn eller en personbeteckning. Namn på -by innehållande personnamn har ansetts vara relativt unga; sådana förekommer bl.a. i Västsverige och Uppland. Gamla bildningar är dock sockennamnen Karleby, Rinkaby och Tegneby, som antas innehålla beteckningar för män i forntida konungars tjänst.

Personbetecknande är också den på olika håll förekommande förledstyp som består av ett mansnamn åtföljt av det fornsvenska ordet arve ’arvtagare, son’ i genitiv; ett exempel bland många är bynamnet Tosarby (Thorisaruaby 1384) ’Tores arvinges gård’ i Gustafs socken, Dalarna. En markerad mellansvensk grupp utgör de by-namn som i förleden innehåller en inbyggarbeteckning sammansatt med -karl; ett bekant hithörande namn är Älvkarleby ’älvkarlarnas, älvbornas gård eller by’.

Ortnamn på -by förekommer i alla landsändar. De är talrikast i Mälarlandskapen och Östergötland. En större koncentration finns också i området väster om Klarälven–Vänern–Göta älv. Deras sammanlagda antal i Sverige har uppskattats till ca 3 400.

Uppdaterad 23 juni 2016