• Huvudmeny

Vad betyder hem?

Ortnamnsleden hem är med avseende på sitt ursprung identisk med vårt vanliga substantiv hem.

Ordet är av allt att döma besläktat med grekiskans keimai ’ligga’ och koitē ’läger’, och dess grundbetydelse bör därför ha varit ’liggplats, läger’. Som ortnamnselement har ordet fått innebörden ’plats där man slår sig ned, hemvist’, varav dels ’trakt, bygd’, dels (i ett yngre skede) ’gård’. I den absoluta majoriteten av de svenska -hem-namnen har ‑hem med all sannolikhet den yngre betydelsen ’gård’.

Namnelementet -hem uppträder oftast i förändrad form, som -em (Ålem), -im (Markim), ‑om (Hajom), -ome (Gränome: fornsvenskt græn ’gran’), -um (Tanum) och t.o.m. bara -m (NorraSäm), och namnen hörande till denna grupp kan därför vara svåra att identifiera.

Förlederna i namngruppen är av växlande slag. Vanliga är framför allt natur-, växt- och djurbeteckningar, t.ex. Bergum; Askim, Ljunghem; Fåglum, Tranum. Adjektiviska förleder anträffas i ett antal fall, bl.a. Bolum (fornsvenskt *bol ’stor’), Länghem (fornsvenskt langer ’lång’). Om hednisk kult vittnar Helgum (adjektivet helig) i Ångermanland och Viad (äldre Viem: vi ’helig plats, kultplats’) i Södermanland. Det finns inget enda säkert exempel på personnamn eller personbeteckning i -hem-namn.

En särskild diskussion har förts kring -hem-namn med beteckningar för vilda djur och fåglar som förled, t.ex. Bjurum (bjur ’bäver’), Björnome, Gökhem, Tranum, Ugglum. Sålunda har t.ex. Gökhem bl.a. antagits kunna betyda ’hemvistet där göken hörs’, ’trakten där det är gott om gökar’ eller ’gökboet’ (det sistnämnda i så fall ett namn med snarast skämtsam anstrykning, givet från grannars sida). Även det förslaget har lanserats att t.ex. Tranum och Ugglum skulle kunna vara tidiga förkortningar – av samma typ som vårt tefat för *tekoppsfat – av ett fornspråkligt *Tranumosshem e.d. respektive *Ugluskogshem e.d. Enklast och naturligast tycks det vara att tolka namnen som ’gården där (i vars närhet) det är gott om bäver, björn, där göken ofta hörs’ etc.

Namntypen -hem har i Sverige, med ett par hundra representanter, en huvudsakligen västlig utbredning. Man finner -hem-namn över ett sammanhängande område bestående av Halland, Västergötland (där utbredningen av namntypen är tätast, framför allt i f.d. Skaraborgs län, med cirka 80 representanter), Bohuslän och södra Värmland samt dessutom, mer eller mindre sporadiskt, i östra Skåne, på Gotland, i Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland och i tre norrländska landskap, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Finland saknar -hem-namn. Kärnområdet för namntypen på nordiskt område – den finns också företrädd på kontinenten, i England och på Orkney och Shetland – är Norge, som har tusentalet namn. I Danmark är ‑hem-namnen vanliga på Jylland, på de danska öarna däremot är de endast sporadiskt förekommande. Island har ett 30-tal -hem-namn, men de är av en speciell schablonartad karaktär, t.ex. Sólheimar, Vindheimar.

Namnen på -hem hör till de äldsta namntyperna. Oftast är -hem-bebyggelserna gamla moderbyar, från vilka andra bebyggelser (gårdar, byar) har flyttats ut. Ett tecken på hög ålder är också att -hem-namnen i stor utsträckning blivit sockennamn. Namntypen är huvudsakligen förvikingatida; det stora flertalet av namnen har sannolikt tillkommit under romersk järnålder (Kr.f.–400) eller folkvandringstid (400–550).

Uppdaterad 23 juni 2016