• Huvudmeny

Vad betyder torp?

Substantivet torp motsvarar etymologiskt tyskans Dorf ’by’. Ordets äldsta betydelse på germanskt språkområde har troligen varit ’hägnad’. Man har räknat med en betydelseutveckling från ’hägnad’ över ’inhägnat område’ till ’betesmark’ och senare ’nybygge (på betesmark)’.

För en överväldigande majoritet av de svenska torp-namnen kan man anta innebörden ’nybygge, utflyttad gård’. Det förekommer dock ortnamn som är påtagligt mycket äldre än andra torp-namn och i detta äldre skikt kan torp tänkas ha en annan betydelse (kanske ’betesmark’). Exempel på sådana namn är sockennamnen Ljustorp och Torp i Medelpad och Munktorp i Västmanland. Det finns även mycket unga namn där torp har innebörden ’dagsverkstorp, litet ställe med jordbruk’ e.d.

Gård- och bynamnen på -torp (-arp, -orp, -rup) är till numerären den ojämförligt största bland de svenska bebyggelsenamnstyper som innehåller ett bebyggelsebetecknande ord i efterleden.

Efterleden -torp har i förening med en föregående vokal kommit att utvecklas till -arp eller -orp i södra Sverige. Ordslutet -erup har uppkommit på Själland. På grund av Köpenhamns betydelse kom under Skånes danska tid ‑erup genom själländska skrivvanor att i många fall ersätta -arp. Ofta har dock formerna på -arp bevarats i det lokala uttalet.

Bebyggelsenamnen på -torp ’utflyttad gård’e.d. har i Norden spritt sig från Danmark mot norr. I det nuvarande Danmark och Skåne fanns ‑torp‑namn redan under vikingatiden. I Västergötland började de troligen bildas åtminstone fram emot vikingatidens slut. Landskap som Södermanland och Uppland har med få undantag inga förmedeltida -torp-namn. Norr om Dalälven uppträder torp-namnen mycket sparsamt.

Utmärkande för de sammansatta namnen på ‑torp är att de så ofta innehåller personnamn; andelen personbetecknande förleder har uppskattats till ca 75 % av samtliga namn. Bland dem förekommer gamla nordiska förnamn, t.ex. Hagbard i gårdnamnet Habblarp, Jäla socken, Västergötland, och kristna förnamn, som Jon i det skånska sockennamnet Jonstorp. Även binamn förekommer, bl.a. i det med fornsvenskans Uthvæghin ’den otvagne, smutsige’ sammansatta sockennamnet Utvängstorp i Västergötland.

Många förleder är terrängbetecknande, andra anger läge. Namn som Bankestadstorp (till Bankestad) i Hägerstads socken, Östergötland, och Hebytorp (till Heby) i Lerbo socken, Södermanland, vittnar om torp-bebyggelsens karaktär av nybygge eller utflyttargård.

Uppdaterad 23 juni 2016