• Huvudmeny

Vederlägga och vederhäftig

Vi har en hel del ord i svenskan med ordledet veder-: vederlägga, vederhäftig, vedervärdig, vederfara, vederbörande, vedertagen, vedergälla, vederkvickelse med flera.

I vissa ord har veder- sina rötter i fornsvenskan, i andra ord har det lånats in från tyskan. Den etymologiska bakgrunden är dock densamma. Eftersom veder-orden kommit in i det svenska ordförrådet vid olika tillfällen och på olika sätt, kan det vara svårt att se en tydlig gemensam betydelse. Men i grund och botten betyder veder- ’mot’ eller ’åter’. Vi exemplifierar med några av orden ovan.

I vederhäftig kommer häftig av tyskans haften, som bland annat kan betyda ’att prestera’. Den som är vederhäftig var ursprungligen ’en som duger som borgen’, det vill säga den som kan komma med en motprestation vid ett lån eller dylikt. Så småningom har det kommit att betyda ’den som har något att förlora’ och därifrån ’den som är betrodd’.

Vedergälla, ’besvara med bestraffning, hämnas’, ’återgälda’, kommer av lågtyskans weddergelden med samma betydelse. Ursprungligen betyder det ’ge i gengäld’, ’ge något åter’.

Vederlägga i sin tur innebär att ’lägga fram bevis mot’, alltså motbevisa.

Vedervärdig, ’vidrig, motbjudande’, kommer av lågtyskans wedderwerdich med samma betydelse; ursprungligen har det betytt ’motsatt, vänd emot’.

Vedermöda, ’besvär, ansträngning’, på fornsvenska vidhermödha, kommer sannolikt av lågtyskans weddermöde med samma betydelse. Det är bildat av wedder ’emot’ och möda (fornsvenska möþa), ’påfrestande arbetsinsats’, ’trötthet’ (jämför tyskans müde ’trött’).

I vederkvickelse står kvick för något som är raskt och levande, och att bli vederkvickt innebär helt enkelt att återfå eller få nya krafter. Och det är väl det sommaren är till för: Språkrådet önskar därför alla en vederkvickande sommar!

Uppdaterad 20 maj 2014