• Huvudmeny

Exter

Det västsvenska ordet exter har tagits in i den senaste upplagan av SAOL.

”Du har så mycket exter för dig, unge!” Om du växte upp på Västkusten är det kanske en bekant förmaning från barndomen. Och snart sprids göteborgskans exter – ’konster’, ’hyss’, ’dumheter’, ’bråk’ – över hela landet. Det är nämligen ett av de runt tio dialektord som kommit med i senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista.

Ordet kommer, förvånande nog, från franskan: dess ursprung är extravagans, ’överdrift eller överdåd i i beteende eller levnadssätt’, som lånades in på 1700-talet när den svenska överklassen vurmade för franska lånord. Exter har alltså genomgått en rejäl men kanske inte så överraskande betydelseglidning: man kan lätt tänka sig att extravaganser sågs som något negativt bland folk i allmänhet.

I dag hittar man exter i företrädesvis västsvenska dagstidningar, ofta i talspråksnära texter som krönikor eller citat:

”När jag hör mina vänner berätta om sina exter mår jag en smula bättre. Inte för att jag är skadeglad, utan för att jag själv känner mig lite mer normal” (GT 22.7.2013).

”Han har inte så jäkla mycket attityd och massa exter för sig. Han går upp och sjunger och är glad” (GT 11.3.2013).

”Plötsligt tröttnade hon, satte hovarna i marken, räckte ut tungan och hittade på andra exter” (Borås tidning 11.1.2012).

Uppdaterad 02 november 2017