• Huvudmeny

Emlig

Ett gammalt dialektord som alltmer verkar vara på väg in i allmänspråket är emlig (ämlig). Det är alltså inte längre bara ett dialektord.

Emlig, ’ömklig, eländig, ynklig’, är ett från början dialektalt färgat ord som nu tycks ha spritt sig över landet. Så här kan det låta: ”Jag var mager och ämlig och behövde gödas.” ”Sjuk och emlig! Snoret rinner och febern ligger på runt 38,5.” ”Jag tycker du ser lite blek och ämlig ut.”

Ordet finns också med i SAOL, där förstaformen är ämlig – en stavningsform som är ungefär lika vanlig. I vissa dialekter kan det också heta ömlig. Den stavningen avslöjar på sätt och vis bättre hur ordets betydelseursprung ser ut. Det hänger nämligen ihop med öm. Till öm har vi bildat ömka, och till ömkaömklig. Men i äldre tider kunde man bilda ömlig direkt till öm, med samma betydelse som ömklig. I dialekterna har ordet levt kvar, liksom i andra nordiska språk, bland annat i norska aumleg.

Kanske går ö i öm tillbaka på diftongen ao/au, vilket i sin tur kan förklara formen ä i ämlig. Lyssna på en utveckling av den teorin i inslaget ”Ämlig med rötter i Dalarna”länk till annan webbplats i P4 Östergötland.


Uppdaterad 16 oktober 2017