• Huvudmeny

Bra – ett bra ord

Bra är ett kort och behändigt litet adjektiv. Betydelsen varierar lite från ’god, nyttig, lämplig, utmärkt, moraliskt högtstående’ till ’ganska stor’, som i en bra slant.

Det heter en bra bok, ett bra vinbra böckerbra viner, fast några tror att det är fel att sätta ett oböjligt bra framför ett substantiv. Men det är i dag lika korrekt med en bra bok som boken är bra

På senare tid har bra dykt upp i sammansättningar som barnbraklimatbra, och de är lika bra som barnvänlig, klimatvänlig.

Det finns de som tycker att bra är så kort att de förlänger det till braig, som ibland både böjs (braigt, braiga) och kompareras (braigare, braigast). Vill man komparera bra får man ta till formerna bättre och bäst, som inte alls är besläktade med bra utan med det gamla verbet båta, ’vara till nytta’. På skämt kan man höra former som braare och braast.

Ursprunget till bra är italienskans bravo, ’präktig, tapper’. Vi lånade in det på 1600-talet via lågtyskan, först i formen brav i den ursprungliga betydelsen. Senare blev det till bra och betydelsen tunnades ut lite i svenskan, liksom i norskan. I danskan däremot lever brav kvar i sin ursprungliga betydelse. Så är det också i engelska och andra språk som lånat in ordet.

Bra kan dessutom vara ett adverb, som i se bra ut och tjäna bra med pengar. I finlandssvenskan kan det också användas så här: vi kan bra göra så. I Sverige säger man i stället vi kan gott göra så. Däremot kan vi kan lika så bra göra så sägas på båda sidor Östersjön.

Uppdaterad 25 september 2015