• Huvudmeny

Fubbick

En fubbick är en korkad, otrevlig person. Men var kommer detta speciella ord ifrån?

Det dialektala slangordet fubbick används framför allt i Skåne och i viss mån i övriga Syd- och Västsverige. Kanske förekommer det även i övriga landet? Det kan ha betydelser som ’dumhuvud, tönt, idiot, klant, lögnare, korkad, otrevlig person’ etc. Ändelsen -ik är relativt vanligt just i dialektala nedsättande eller skämtsamma benämningar, som i mumrik och hallick.

Fubbick har i princip n-genus, en fubbick, din fubbick, och även om uttalet kan variera (till exempel /fobbek/) är nog kort öppet u det dominerande.

Ordets ursprung är osäkert; ordböckerna hänvisar ofta till så kallat landstrykarspråk eller förbrytarspråk (ibland även kallat rotvälska). Möjligen finns det en koppling till det tyska verbet foppen, ’driva med någon, reta eller lura någon, bära sig oskickligt eller tölpaktigt åt, göra ett dåligt arbete, fuska’. Det verbet har troligen också gett oss fubba (även fubbla), vanligen i betydelsen ’fuska’. En rimlig gissning är att verbet fubba kommit först och att personbeteckningen fubbick senare bildats utifrån verbet.

Ordet är förstås betydligt vanligare i talspråk, men det förekommer emellanåt också i skönlitteratur och dagstidningar. Ett belägg från Sydsvenska Dagbladet (7 mars 2015):

”När den nya moderatledaren Anna Kinberg Batra mötte Sydsvenskan häromdagen så konfronterades hon med ett Skånequiz. En av frågorna gällde vad ordet fubbick står för.

– Ja, alltså ... det har jag läst i boken Underdog. Där är det mycket fubbickar ... Det är speciella typer, skulle jag vilja säga, malmöitiska typer ... svarar då Anna Kinberg Batra. Egentligen betyder fubbick idiot, men den generöse och enväldige domaren godkände svaret från partiledaren.”

Läs mer

Uppdaterad 17 oktober 2016