• Huvudmeny

Du

I sommar har det gått 50 år sedan den så kallade du-reformen.

I juli 1967, för precis 50 år sedan, blev Bror Rexed generaldirektör för Medicinalstyrelsen. Han höll då ett tal till sin personal där han bad alla att tilltala honom med du – och att han själv skulle få tilltala personalen så. Du-tilltal var inget nytt, och Rexed var knappast upphovsman till någon särskild ”reform”, men medierapporteringen gjorde Rexed till en symbol för ett mer demokratiskt du-tilltal och rapporteringen bidrog därmed till att du-tilltalet i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet slog igenom på bred front.

Vi hade tidigare ett besvärligt tilltalsskick i svenskan, mycket för att det saknades ett tilltalspronomen som uppfattades som artigt och neutralt. I stället tilltalade man varandra i tredje person och med titel eller med omskrivning: ”Vill direktör Andersson se efter om direktören har tid för ett möte?”, ”Vad önskar min fru?”. Du [Þu] var förstås vanligt redan i fornsvenskan, och enligt Svenska Akademiens ordbok (SAOB) var du ”ursprungligen det enda tilltalsord till en person som vårt språk kände”. Långt före 1967 var du också ett mycket utbrett tilltalspronomen inte minst inom familjen och mellan vänner och barn. Duandet var också vanligt inom idrottsrörelsen och andra folkrörelser.

Det bredare genomslaget av du som tilltal även till främmande personer var ingen påbjuden eller organiserad reform utan mer en självgående process som skedde gradvis under många år. Tiden verkade helt enkelt vara mogen för detta tilltal, som uppfattades som ett led i en allmän demokratiseringsprocess och som skedde parallellt med en snabb urbanisering.

Du tillönskas härmed en skön sommar av Språkrådet!

Uppdaterad 17 juli 2017