• Huvudmeny

Höst

Hösten förknippar vi med skördetid, men också med kyla och mörker.

höstlöv

Höstregn i höstmörkret.

Höst är ett gemensamt germanskt ord med grundbetydelsen ’plock- eller skördetid’. Det är släkt med det latinska verbet carpere ’plocka’, som troligen är bildat av grekiskans karpos, ’frukt’. Våra grannspråk har samma ord, men med lite annan stavning: isländska och norska haust, tyska Herbst, nederländska herfst och så vidare.

Engelskans harvest hade fram till 1500-talet eller så samma betydelse, men ersattes sedan av det romanska autumn (jämför spanskans otoño, franskans automne med flera), ett ord med något oklar etymologi.

Höst kan dialektalt fortfarande betyda ’skörd’, och verbet hösta på samma sätt ’skörda, inbärga (säd, hö)’. Jämför också hösta in, ’ta emot, få’, som vi ju i dag mest använder överfört på andra sammanhang: hösta in en vinst, hösta in pengar. Även i danskan betyder høst ’skörd, skördetid’; där heter årstiden höst numera efterår, bildat efter forår ’vår’.

Normalt räknar vi september, oktober och november som höstmånader, men denna kalendariska tremånadersdefinition stämmer som bekant inte med naturens och vädrets förändring över hela landet. Därför brukar man även utgå från temperaturförhållanden för att tala om när en viss årstid har kommit till en bestämd plats. Om vinter då är den period när dygnsmedeltemperaturen varaktigt är 0 °C eller lägre och sommar då den är 10°C eller högre, är det vår respektive höst då medeltemperaturen ligger mellan 0,1 °C och 9,9 °C.

Skörd och skördetid väcker positiva associationer, men väderförändringarna med kyla, mörker och förvissnande är kanske det vi framför allt förknippar med hösten. Det märks inte minst på de ord och uttryck som hör hösten till: höstdimma, höstluft, höstlöv, höstmörker; höststämning, höstdepression, på ålderns höst.


Uppdaterad 24 september 2018