• Huvudmeny

Bintje och Riesling eller bintje och riesling?

Sommartider är växttider! Men hur skriver man namnen på växtsorter?

Druvan riesling, blomman vitsippa och potatisen bintje. Eller blir det Riesling, Vitsippa och Bintje?

Benämningar på växter skiljer sig ofta i skrivsätt i allmänspråk och fackspråk, inte minst kring stor och liten bokstav. Eftersom det ibland kan vara oklart var gränsen mellan allmänspråk och fackspråk går, ska vi nedan kort redogöra för de grundläggande skrivkonventionerna – framför allt vad gäller de så kallade sortnamnen för växter.

Fackspråkliga skrivsätt

I vetenskapliga beteckningar på växter skrivs släktnamnet med stor bokstav och artepitetet med liten. De bildar tillsammans ett artnamn. I facksammanhang brukar sådana namn skrivas kursivt: Anemone nemorosa. Svenska motsvarigheter skrivs på vanligt sätt, med liten bokstav: vitsippa (ingår i sippsläktet).

Dessutom finns för de odlade kulturväxterna så kallade sorter (med ett vetenskapligt ord cultivar, försvenskat kultivar), en artform som i olika avseenden – utseendemässigt, kemiskt etc. – klart avviker från andra växter av samma art eller hybrid. Namnsättning av sorter regleras av organisationen International Code of Nomenclature for Cultivated Plants. Sortepitet ska bestå av ord från ett modernt språk (inte latin eller latiniserade ord, för att sortnamnet inte ska förväxlas med artnamnet).

Sortepitet skrivs i facksammanhang inom enkla citattecken, med stor bokstav och i övrigt enligt det namngivande språkets konventioner, ofta med stor bokstav på varje led utom på formord. Sortepitetet bildar tillsammans med artnamnet eller ett svenskt namn själva sortnamnet. Det placeras direkt efter dessa namn: Solanum tuberosum ’Bintje’, Anemone nemorosa vitsippa ’Green Dream’.

Jämte sortepiteten finns det ofta andra beteckningar och namn för växtsorter, till exempel handelsbeteckningar och kommersiella branschnamn, som anses språkligt eller kommersiellt mer gångbara än sortnamnen. Det är ofta dem konsumenterna möter. För att bevara gamla svenska synonymer till sortnamnen, görs sådana synonymer ibland medvetet om till officiella handelsbeteckningar, till exempel husmoder för sortnamnet ’Mère de Ménage’. Det förekommer sporadiskt också att sortepitet och handelsbeteckningar inregistreras som varumärken, liksom att sorter är juridiskt skyddade (även om sortnamnen inte är det).

Handelsbeteckningar, varumärken och liknande skrivs i facksammanhang med kapitäler (versaler med samma teckenhöjd som små bokstäver), Rosa INGRID BERGMAN (’Poulman’), eller med annat typsnitt. För information om individuella växtnamn, ytterligare benämningstyper (underartsnamn, hybridnamn, kodnamn etc.) och fackspråkliga skrivsätt, se Svensk kulturväxtdatabas eller litteraturlistan nedan.

Allmänspråkliga skrivsätt

Ur ett allmänspråkligt perspektiv är sort- och handelsnamn generiska beteckningar, inte egennamn. Det är skälet till att man i allmänspråket skriver de vanliga, välkända sort- och handelsnamnen på samma sätt som andra typ- och sortbeteckningar och enligt normala skrivregler, det vill säga med liten bokstav och utan några grafiska markeringar. På samma sätt som man skriver schäfer, brieost, kantarell, streptokocker och bakelit, skriver man alltså bintje (av Solanum tuberosum ’Bintje’), riesling (av Vitis vinifera ’Riesling’), röd astrakan (av Malus domestica ’Röd Astrakan’) och red delicious (av Malus domestica ’Red Delicious’).

Sort- och handelsnamn som innehåller egennamn kan skrivas på samma sätt (king edward), men stor bokstav på egennamnet samt på de ord som står före egennamnet är det normala i bruket: King Edward, Ingrid Bergman, Blekinge glasäpple.

Är man osäker på om ett sortnamn innehåller egennamn, eller om det är etablerat i allmänspråket, kan man använda stor och liten bokstav enligt Svensk kulturväxtdatabas: Cox’s Pomona, Peasgood Nonsuch (äppelsorter), Alba Plena (vitsippa), Vidal Blanc (druvsort) etc.

Även försvenskade artbeteckningar som används i svenskt allmänspråk skrivs med liten bokstav och utan kursiv: anemon, dahlia. Ett kännetecken på försvenskningen är att orden har svenska böjningsändelser: anemoner, dahlior.

Var går gränsen mellan allmänspråk och fackspråk?

Det vetenskapliga sättet att skriva växtnamn kan självfallet vara på sin plats när man vänder sig till fackmänniskor som exakt behöver kunna uttolka olika delbenämningar på en växt. Men när man vänder sig till allmänheten och talar om välbekanta sorter, bör man normalt skriva växtnamnen på ett enklare sätt som stämmer med allmänspråkets skrivregler. Till sådana populära sammanhang kan till exempel höra trädgårdsspalter i dagstidningar och annonstext i livsmedelshandeln.

Är man osäker på var gränsen mellan allmänspråk och fackspråk går, bör man undersöka vilka målgrupper texterna har. Tycker man att det behöver förtydligas, är det inget som hindrar att man upplyser om redaktionella beslut kring vilket namnskick man följer.

Läs mer

  • Björn Aldén, Svengunnar Ryman m.fl. (2009), Våra kulturväxters namn, ursprung och användning. Formas förlag.
  • Björn Aldén (2010), Kulturväxternas namnsättning. Fakta trädgård-fritid nr 144/2010. Sveriges lantbruksuniversitet.
  • Svensk kulturväxtdatabaslänk till annan webbplats
  • Wikipedialänk till annan webbplats om sorter, inklusive namnskydd (på engelska)
Uppdaterad 13 juli 2018