• Huvudmeny

Frågelådan



Fråga:
När används dom och när används de/dem?


Svar:
De och dem är än så länge standardnormen och används i de flesta sammanhang, särskilt i formella och stilneutrala texter som dagstidningar, texter från myndigheter, vetenskaplig text och liknande.

Dom används ofta i repliker, alltså för att markera att det som skrivs ska representera tal. Även i vardagliga texter och i texttyper med talspråkliga drag är det vanligt med dom i stället för de och dem.

Anledningen till att dom används som en stilmarkör för att signalera dialog, talspråklighet eller vardaglighet är att de och dem uttalas just /dåmm/ i stora delar av landet. Dialekter i Syd- och Västsverige hade länge uttalet /di/ för de och /dåmm/ för dem, men bland uppväxande generationer säger de flesta /dåmm/. Även i finlandssvenskan har det traditionella uttalet /di/ och /demm/ börjat ge vika för /dåmm/ i båda formerna.

En av de mest laddade språkriktighetsfrågorna
Vid sidan av särskrivning är behärskningen av normen för de/dem/dom den i särklass mest värdeladdade språkriktighetsfrågan i dag. Frågor om de/dem/dom är bland de allra vanligaste till Språkrådets språkrådgivning. Den som använder dom riskerar att uppfattas som en person som inte behärskar standardnormen. Så kan även den som skriver de/dem utan att vara säker på sin sak komma att uppfattas. I många sammanhang är detta inget problem. Men i andra kan det bli det: i en hel del yrken är förmågan att hantera den formella skriftspråksnormen en förutsättning. Utredare, journalister, tjänstepersoner, lärare och liknande behöver alla kunna skriva formell svenska.

Behövs en förändring av normen?
På 1960- och 70-talen förespråkade många dom som enda form i all slags skrift, med argumentet att det bättre skulle spegla uttalet och att det skulle underlätta för alla som har svårt att skilja mellan de och dem.

Ett vanligt motargument mot en dom-reform är att många talare faktiskt ännu gör skillnad på de och dem i tal. Ett annat motargument är att många läsare skulle kunna komma att uppfatta texter som genomgått en dom-reform som främmande. Eftersom det rör sig om ett så frekvent ord skulle en förändring bli mycket synlig.

Vid mitten av 2010-talet blossade debatten upp på nytt. Förutom förespråkare för å ena sidan enhetsformen dom och å andra sidan det traditionella de/dem märks nu också de-förespråkare, som föreslår de som enhetsform. Argumentet är att en sådan reform inte skulle påverka skriftbilden lika mycket som en dom-reform, och eftersom de redan är nästan tolv gånger så vanligt som dem skulle det inte vara lika många ord som skulle komma att påverkas.

Detta är en pågående språkförändring. Det är svårt att förutspå hur förändringen kommer att gå till och vart den kommer att leda, men det är högst troligt att förändringsprocessen kommer att pågå under en lång tid framöver. På samma sätt som det fanns parallella system när verbens pluralböjning successivt försvann kommer det sannolikt under en period att finnas flera parallella system i valet mellan de, dem och dom.




Hjälpte svaret dig?
Ja     
Nej

Kommentarer:


    
Uppdaterad 12 juni 2019