• Huvudmeny

Frågelådan



Fråga:

Hur används pronomenet man?



Svar:

Pronomenet man används på flera olika sätt, och med olika syftningar.

Man kan syfta på alla eller vem som helst: Man bör inte ljuga. Ofta används det om en mer avgränsad grupp människor, så att man syftar på alla eller vem som helst inom gruppen: I Frankrike odlar man mycket vin; I skolan arbetar man enligt läroplanen.

Man kan både innefatta och utesluta talaren. Man försöker alltid göra sitt bästa innefattar talaren eller skribenten, medan På medeltiden använde man limfärg utesluter den. Ibland används man också för att syfta på talaren själv: Nu är man trött!

Man kan alltså syfta på olika grupper och personer. Flera man med skilda syftningar i samma mening avråder vi ifrån, eftersom det kan bli svårtolkat: För att man ska kunna ge rätt stöd till de elever som behöver det, krävs att man tar kontakt med skolan om ens barn verkar må dåligt.

Formen man används endast som subjekt. Som objektsform används en: Man blir glad när någon berömmer en, och som genitivform används ens: Man spelar ju för dem som gillar ens musik. Ibland används en även som subjektsform, dialektalt eller av normkritiska skäl.

Vanliga åsikter om man
Det finns flera åsikter om användningen av man. Vissa reagerar mot mans allmänna syftning och tycker att skribenten borde skriva ut exakt vem eller vilka som åsyftas. Men ofta är man-användningen ett sätt att uttrycka sig allmängiltigt och enkelt. Man bör inte ljuga skulle kunna formuleras Du bör inte ljuga, eller Människor bör inte ljuga, men förlorar då i allmängiltighet. I Frankrike odlar man mycket vin skulle kunna formuleras I Frankrike odlar de franska vinbönderna mycket vin, men det blir knappast tydligare. Däremot ger det ett omständligare intryck.

Att syfta på sig själv med man kritiseras ibland, och vissa får rådet att använda jag i stället. Men man är ofta ett finkänsligt sätt att låta lyssnaren själv välja om den vill åsyftas. Nu är man fikasugen! kan ses som ett försiktigt erbjudande om att gå med och fika, som den tilltalade inte ens behöver tacka nej till om den inte vill gå med. Om man följer rådet att ersätta man med jag i ett sådant uttryck, Nu är jag fikasugen!, känner sig lyssnaren knappast medbjuden. Och den direkta frågan Ska vi gå och fika? kräver någon typ av socialt acceptabel ursäkt av den som tackar nej.





Uppdaterad 10 april 2018