• Huvudmeny

Svensk språkvårds organisation

Det finns många institutioner i Sverige som arbetar med språkvård. De har olika uppgifter och ett nära samarbete.

Institutet för språk och folkminnen och Språkrådet

Institutet för språk och folkminnen  är den myndighet som har regeringens uppdrag att vara central myndighet på språkets område. Därmed har den också ett samlat ansvar för svensk språkvård. Inom institutet sköts språkvården huvudsakligen av språkvårdsavdelningen, som ligger i Stockholm och heter Språkrådet.

Språkrådet arbetar med svenska, med minoritetsspråken finska, jiddisch, romska, meänkieli och svenskt teckenspråk. För den samiska språkvården ansvarar Sametinget. Språkrådet följer också utvecklingen för alla de kanske 150 andra språk som talas i Sverige, men det har inte expertkompetens för dem.

I första hand för svenskan har Språkrådet en omfattande verksamhet. Rådet svarar dagligen på många frågor från allmänheten, ger ut ordlistor och regelsamlingar som Svenska skrivregler och Språkriktighetsboken, dokumenterar nyheter, forskar i språkvårdsfrågor och bevakar språkens ställning i samhället. Vården av personnamn och ortnamn sköts inte av Språkrådet utan av en annan avdelning inom Institutet för språk och folkminnen, nämligen Namnarkivet i Uppsala.

Terminologicentrum TNC och termgrupper

Arbete med termer och fackspråk är en viktig del av språkvården. Det arbetet drivs framför allt av Terminologicentrum TNClänk till annan webbplats. TNC är ett fristående företag som har ett betydande statligt anslag för att kunna fungera som nav i det svenska terminologiarbetet. Inom några områden finns särskilda termgrupper som Datatermgruppen och Biotermgruppen. De är samarbetsorgan med representanter för fackområdet, för TNC och ibland också några andra språkvårdsorgan.

Svenska Akademien

Svenska Akademienlänk till annan webbplats, grundad 1786, har en central roll i svensk språkvård. Akademien är en helt fristående organisation som regering och riksdag inte har något inflytande över. I språkvårdssammanhang är Akademiens uppgift framför allt att stå till tjänst med grundläggande kunskaper om svenska i stora, vetenskapligt grundade verk.

Svenska Akademiens ordlista  ges ut ungefär vart tionde år, och används som rättesnöre för hur orden i svenskan stavas och böjs.

Svenska Akademiens ordbok  är en historisk ordbok över alla svenska ord från 1500-talet till i dag. Ordboken påbörjades i slutet av 1800-talet, och beräknas bli klar i början eller mitten av 2020-talet.

Svenska Akademiens grammatik är en mycket omfattande beskrivning av dagens svenska i tal och skrift. Den är i fyra band och vänder sig huvudsakligen till fackfolk. Svenska Akademiens språklära, en bok på 350 sidor, ger en lättillgängligare beskrivning av dagens svenska.

Språkvård vid verk och myndigheter, kommuner och landsting

Många statliga verk och myndigheter, liksom kommuner och landsting, har särskilt anställda språkvårdare eller åtminstone särskilda språkvårdsansvariga. På exempelvis Regeringskansliet finns flera språkvårdare som granskar språket i lagar och förordningar.

Arbetet med ett enkelt och bra myndighetsspråk kallas ofta klarspråksarbete. Språkvårdare vid Språkrådet leder och samordnar detta arbete. Det finns också en särskild samarbetsgrupp för myndighetsspråkvården, Samspråklänk till annan webbplats.

Språkvård inom EU

De svenska översättarna i EUlänk till annan webbplats måste ofta ta ställning i språkvårdsfrågor, t.ex. hur nya termer ska översättas. De samarbetar mycket med Språkrådet, TNC och språkvårdarna på Regeringskansliet.

Språkvård i medier

Tidningar, förlag och etermedieföretag har ofta särskilda språkansvariga medarbetare. De samarbetar i Mediespråksgruppenlänk till annan webbplats, där också Språkrådet deltar.

Ortnamnsrådet

Det finns ett särskilt råd för ortnamnsfrågor, Ortnamnsrådetlänk till annan webbplats. I rådet ingår representanter för bland annat Lantmäteriverket, som har en sammanhållande uppgift, Namnarkivet vid Institutet för språk och folkminnen, Språkrådet, Riksantikvarieämbetet, Sametinget och Sveriges hembygdsförbund.

Det finns också en sammanslutning av språkvårdare, terminologer och forskare som diskuterar namnfrågor, den s.k. Namvårdsgruppenlänk till annan webbplats. Frågorna handlar främst om hur vi ska hantera främmande namn i svenskan och hur svenska ortnamn bör användas i internationella sammanhang, men även andra namnfrågor kan tas upp. I gruppen ingår utöver Språkrådet och Institutet för språk och folkminnen representanter från EU-kommissionen, UD, SR och SVT, Institutet för de inhemska språken i Finland, Lantmäteriet, TNC, SIS och Uppsala universitet.

Medicinsk språkvård

Den medicinska språkvården har ingen stark organisation i Sverige. Men Läkaresällskapets kommitté för medicinsk språkvårdlänk till annan webbplats tar upp medicinska språkfrågor, t.ex. namn på sjukdomar.

SIS (Swedish Standards Institute)

SISlänk till annan webbplats svarar framför allt för tekniska standarder i Sverige. En del av dessa uppgifter har anknytning till språkvård, t.ex. standarder för translitterering, tangentbordstecken och teckenuppsättningar i datorer.

Skolan

Det finns ingen särskild språkvårdsinstans för skolan. Skolverketlänk till annan webbplats har naturligtvis ett ansvar för undervisningen i svenska och språk. Den grupp som arbetar med nationella prov i svenska har också indirekt språkvårdande uppgifter. I övrigt följer skolorna i princip rekommendationer från Språkrådet, Svenska Akademien och andra språkvårdsorgan. Svensklärarföreningen följer och informerar om svenskämnet och ger bl.a. ut en tidskrift, Svenskläraren.

Samarbetsorganet Språkvårdsgruppen

De viktigaste språkvårdsinstanserna samarbetar i Språkvårdsgruppenlänk till annan webbplats. Gruppen möts ungefär åtta gånger om året och diskuterar gemensamma frågor, t.ex. ändringar av principiell natur i nya upplagor av Svenska skrivregler  eller Svenska Akademiens  ordlista. I gruppen ingår också språkvårdare som arbetar med svenskan i Finland.


Uppdaterad 21 februari 2018