Häggbär

Häggens svarta bär är ätbara och har i de norra delarna av landet kallats för fattigmanskörsbär.

häggbuske i förgrunden, röda små hus i bakgrunden

Bär med söt och sträv smak

Den väldoftande häggen (Prunus padus), som växer i hela landet utom på Öland och Gotland, får också bär som är ätliga. De svarta bären, som egentligen är stenfrukter, har en söt och sträv smak.

Fattigmanskörsbär

I norra delen av landet kunde häggbär kallas för fattigmanskörsbär och användas till krämer och soppor. De användes också till brännvinsbränning och vinberedning.

På grund av den kärva smaken var det mer ett bär som användes av nöd. I uppteckningsmaterialet finns inte heller mycket information om hur häggbär har använts. De tycks vanligen ha ätits direkt från trädet.

I dialekterna

  • fattigmanskörsbär (i norra delen av landet)

I nationella minoritetsspråken

  • tuomenmarja (finska)

Lästips

Den virtuella floran: Hägglänk till annan webbplats

Röster från arkivet

Jämtland

Häggens bär tillvaratogs och nyttjades i diverse saker, safttillredning – även så ingingo dessa i en del medikamenter.

Berättat av: Erik Jonas Lindberg (född 1905)
Plats: Ragunda, Jämtland
Upptecknat: 1975 (Uppsala, 29947)
Se hela uppteckningenPDF (pdf, 1 MB)

Södermanland

Hägg var också allmän och synes ha varit planterad; detta för de vackra och välluktande blommorna. Häggblommorna manar såningsmannen i vissa delar av sitt kall. Bären äro så kärfva de än äro, så ätas de likväl af en och annan. Träd och löf begagnas ej.

Ur: Folklivet i Åkers och Rekarne häraderSödermanland 1. Arbete och redskap
Utgiven: 1989 av Magdalena Hellquist, Dialekt­- och folkminnesarkivet
Läs boken som pdf

Ångermanland

När barnen getade (vallade korna) på ”Näset”:

Då det på Näset var gott om hägg med mycket goda bär, brukade barnen emellanåt plocka häggbär. Först och främst åt man sig mätt, ja så mätt med kärna och allt, att det riktigt stockade sig i halsen och ibland måste man slå sig med handen för bröstet, för att få ”häggbera att sätt unna”. Dock vet jag aldrig att vi åt oss sjuk någon gång (Tänk sådana dagar!) Sedan skulle man ta häggbärskärvar och spara åt de hemmavarande. Man bröt helt korta kvistar 3 à 4 dm för att ej skada trädet. Var det riktigt häggbärsår plockade man häggbär i kärl och torkade dem sedan på plåtar i bakugn. Sådana torkade bär sparades till vintern. Ibland sockrades häggbären i ett kärl med lock, skakades duktigt och åts sedan med sked. Sådant ansågs mycket gott, och det hände mången höst, att ungdomen gick ängkomme på Näset för att göra sig go mål av häggbär.

Berättat av: Hedvig Johansson
Plats: Bjurholm, Ångermanland
Upptecknat: 1940 (Uppsala, 14027)

Uppdaterad 13 juni 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Institutet för språk och folkminnen är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.

 

Gå till institutets webb: www.sprakochfolkminnen.se