Skydd mot väsen

Korstecken, silver, psalmböcker eller spottloskor. Det finns en rad skyddsmedel mot farliga eller ondsinta makter.

I folktraditionen finns en hel del olika skyddsmedel som tänktes fungera mot övernaturliga makter. Flera typer av skyddsmedel användes i skilda sammanhang och var inlärda från tidigare generationer. Därmed tänktes de vara beprövade och betraktades som säkra. Andra skyddsmedel var mer lokala och förekom inom en familj eller en bygd. Vi känner faktiskt igen många skyddsmedel än i dag, både från verkliga situationer eller från populärkulturen (som ju många gånger bygger på eller har inspirerats av folktron).

Inom forskningen kallas avvärjande och skyddande medel för apotropeiska handlingar (av grekiska apotroʹpaios ’avvärjande’). Flera sådana handlingar är kända från stora delar av världen, till exempel att spotta för att avvärja något ont eller att göra korstecknet (i ett kristet sammanhang, såklart).

Kyrkligt skydd

Det som ansågs vara mest effektivt och kraftfullt som skydd mot övernaturliga väsen eller mot trolldom var sådant som hämtades från kyrkan (vigda föremål, psalmböcker, kors) eller kristna ord och formler. Olika ritualer, formler eller läsningar fungerar i olika sammanhang, exempelvis att säga Guds namn eller läsa en bön, ibland i kombination med korstecknet.

Detta korstecken kunde även formas av att föremål lades i kors. En sax ansågs till exempel vara ett effektivt skydd, inte minst då den erbjöd ett dubbelt skydd: dels var den av järn (se nedan) och om den öppnas kan den symbolisera ett kors. Silver betraktades också som ett starkt skyddsmedel, helst skulle det vara vigt av en präst för att få större makt (något som kallades för vigsilver).

Järn och stål

Järn och stål var sedan länge betraktade som goda skydd som de olika övernaturliga makterna inte hade någon makt över. Varför just järnet betraktades som ett bra skyddsmedel – det kunde räcka med en kniv av järn – har tolkats som att det hör till den kultiverade världen, människans bemästring av naturen, där något förädlats från sitt vilda tillstånd (järnmalm) till en smidd form genom smeden. En del forskare har sett ett samband med smedens närmast magiska funktion i äldre tid, där hans konstverk kunde betraktas som magiskt laddat. Exempel på skydd med hjälp av stål är att slå ned en kniv i vattnet när man tvättar sig i sjön eller floden för att näcken inte ska få makt över personerna där, eller att fästa en lie över en häst i stallet för att maran inte skulle rida på hästen.

Magiska tal, skyddslinjer och amuletter

De magiska talen (3, 7 och 9) användes flitigt både i och mot trolldom, helst i kombination med heliga namn (i en del formler förekommer namn på helgon, vilket är en rest från katolsk tid).

Det fanns även tankar om att många väsen inte kunde korsa vattendrag. Ett annat sätt att skydda sig var att dra skyddslinjer med salt eller att strö ut en stor mängd frön – tanken var att ett väsen skulle vara tvunget att räkna allt som låg utspritt för att kunna ta sig vidare, vilket det i regel inte skulle hinna göra innan solen gick upp och dess makt förminskades. I andra fall kunde en person skydda sig eller avvärja det onda med hjälp av amuletter eller olika ting som till exempel ellakors, vådastål, dyvelsträck eller olika örter och växter som vitlök, tibast och vänderot.

Respekt och försiktighet

Det bästa skyddet var dock många gånger att visa respekt eller att visa försiktighet. För att inte förarga de övernaturliga kunde man utföra särskilda handlingar innan man gjorde något. Ett exempel på det är att man kunde ropa innan hett vatten kastades ut, annars fanns risken att de underjordiska skulle skållas av vattnet och hämnas.