• Huvudmeny

Vad finns det för typer av språk?

Språk kan beskrivas och delas upp på flera olika sätt.

Språkforskare har sedan länge försökt komma på sätt att beskriva världens språk. De har försökt hitta enkla grepp, ett slags formler som kunde gälla för beskrivning av alla språk i världen.

Ett sådant grepp, som de har haft en viss framgång med, är sättet att beskriva språk genom att fokusera på de grammatiska elementen, d.v.s. de enheter med vilka man bl.a. skapar pluralis av substantiven och olika tempusformer för verben. Dessa grammatiska element utgörs oftast av ändelser i svenskan (katt -er, jama -de), men så är det inte i alla språk. I stället kan de vara fristående enheter, precis som våra prepositioner.

Syntetiska och analytiska språk

Genom att studera språk för språk och se hur de grammatiska elementen förhåller sig till ordstammarna i ett språk, har språkforskarna delat in språken i analytiska och syntetiska. Detta sätt att analysera språk kallas morfologisk typologi.

Typiskt för de språk som kan karakteriseras som analytiska är att de är enstaviga och helt saknar ändelser. Termen analytisk är bildad efter det grekiska ordet análysis, 'upplösning'. De analytiska språken kan också med en annan term kallas isolerande språk.

Språk som är analytiska hittar man främst i Sydostasien och Västafrika. Kinesiska är ett exempel på ett sådant språk. En liten inblick i hur kinesiska fungerar kan man få av den kinesiska satsen ma hé shui (med omvänd cirkumflex över a och i). I svensk översättning lyder satsen "Hästen drack vatten", med bestämd form på häst och verbet i preteritum. Men i direkt översättning utan anpassning till det svenska språksystemet skulle den kinesiska satsen snarast lyda "Häst dricka vatten". Det är givet att man också i kinesiska kan uttrycka bestämdhet och förfluten tid, men man gör det med helt andra medel (det kan t.ex. uttryckas i ordföljd och kontext).

Typiskt för de språk som är syntetiska är att de har ändelser intimt hopkopplade med ordstammarna. Syntetisk är bildad efter det grekiska ordet sýnhtesis, 'sammansättning'. Språk som är syntetiska kan inlemma de grammatiska elementen med ordstammarna på tre olika sätt.

Agglutinerande, flekterande och polysyntetiska språk

En stor grupp inom de syntetiska språken kallas agglutinerande språk.

I ordet agglutinerande ingår ordet gluten, som betyder 'lim'. Dessa språk har rikligt med ändelser, vilka är så att säga "fastlimmade" vid grundorden. Språk av den här typen är t.ex. turkiska, finska och ungerska. Frasen i mitt hus heter på finska talossani. Det som på svenska måste uttryckas med tre ord uttrycker finskan här med ett enda ord (ordstammen talo betyder 'hus', kasusändelsen -ssa betyder 'i' och possessivsuffixet -ni betyder 'mitt').

En annan stor grupp inom de syntetiska språken kallas flekterande språk.

Flekterande betyder 'som böjs', av latinets flecto, 'böja'. Dessa språk kan också gå under beteckningen fusionerande språk. Fusionerande betyder 'sammansmältande', och i de flekterande språken har de grammatiska elementen just smält samman med ordstammarna. Man säger att de flekterande orden har en inre böjning. Arabiska är ett språk av den här typen. Ordet bok heter på arabiska med latinska bokstäver kitab. Pluralformen, kutub, uttrycks genom vokalförändring.

En tredje, mindre grupp inom de syntetiska språken kallas polysyntetiska språk.

Man kan säga att dessa språk är mycket syntetiska. Förleden poly- betyder 'mång-', 'flerfaldig', av grekiskans polýs, 'mången'.

Hos de polysyntetiska språken är det inte bara ändelserna som är hopkopplade med ordstammarna. Också ordstammarna kan vara hopkopplade med varandra. Det som på svenska uttrycks med flera ord, kan på de polysyntetiska språken ofta uttryckas med ett enda långt ord. Språk av den här typen är grönländska och andra inuitspråk.

Det grönländska uttrycket sikusiorpugut motsvarar till exempel på svenska "vi seglar genom den stora isen". Roten är siku 'is'. Det tredje elementet, sior, betyder 'dra genom', pu anger indikativt modus (som uttrycker en verklig handling) och gut anger första person pluralis, alltså 'vi'.

Svenska då?

Var befinner sig svenska i denna allmänna indelning av världens språk?

Svenska har vissa klart analytiska drag, t.ex. våra artiklar och prepositioner. Svenska har också vissa agglutinerande drag. Substantiven, verben och adjektiven böjs ju med ändelser i svenska. I svenska kan man också hitta flekterande drag. Vissa verb och substantiv har inre böjning, som springa - sprang och mus - möss.

Svenska är alltså ett språk som uppvisar både analytiska och syntetiska drag. Det gör många andra språk också.

Även om alla språk inte entydigt kan inordnas i någon av de fyra nämnda språktyperna, fungerar typerna ändå väl för att illustrera hur språk kan vara uppbyggda.

Alla språkexemplen, utom finskan, är hämtade från litteraturen i listan till höger.

Uppdaterad 24 mars 2018

Lästips

Lars-Gunnar Andersson (2000). Språktypologi och språksläktskap. Liber.

Östen Dahl (2000). Språkets enhet och mångfald. Studentlitteratur.

Jan-Olof Svantesson (1991). Språk och skrift i Öst- och Sydöstasien. Studentlitteratur.