• Huvudmeny

Älvdalen

Berättelse om tama kråkor

Transkription

A: Toågum ien kråkungg anda Gustav og ig i lag. O tämdum åða¹ so å wa so tam so å fygd oås oånda war. Sä wa n dar aut sä ien sundag o warum da wir og. Kråka wa fel dar. O ðu wet um wi piektum si nån weg so toåg å edar piektum å an uld tågå si ðu, o so n add lie:tt att råkågräiur o råkåtwåln og eð. Sä warum wi ðar o mikstreðum wi si ðu so kråka war umstað o kekkst råkågräiu för åm og foår upå perttatjeð. Sä war å (ða) min krukksn sä o stuppeð under unde pertur. Og Elvström jälåk si (ðu) o sä strekktum wi natulitwis. E djikk ljoåtbra täm diemm. <V: Ja (---)> Ig ar appt flierer i mes i wa småpåyk. <I: O> O foårum wir upi raiseð, so foår å upi weðrä å si ðu og ärð oås <V: Jaa>, å fygd å oås o- … uppi. <I: Hm> Sä a(d n f-) … An war uvljoåt o (w-) … og uld legg patiäns andar Elvström, add koårtlietjin. O wa såmån, an wa ðar aute. O wir instruireðum fel kråku si ðu so å kekkst koårtä för åm, o war umstað o stuppeð unde pertur. [Skratt] Du wet e war ie tjällebu ni:tte (ðai)t. <V: Ja (---). Jaa> Å foå ðaitte min diem. Og ann jälåk so n skot kauta, o wi strekktum fel si ðu. Itjä dugd ann uppå o tag att koårtä. O so nyövin å wa stupp unde ðiem!

I: Wa finggið i ðiemda kråkungga ðå?

A: Ja ðier (a… no) kråkbu. E wa flotärä(r i) … nið i (m) övin, flotningg på ðänn tin si ðu, o kråku brukeð åvå bunä nið i olmum. <V: Ja> So i wet Robert kam att ien kweld o saggd åv fö mi(g) um i wild åvå ien kråkungg so wild die tågå ienn a mig. So ig uld kum nið að övin um kweldn ba boålagsbåtn kam et lanns. <V: Mm> Ju ðier add fel taið ien ungga! So ig add fel ien bur að åmda si ðu, o sä hleppt ig åm og an fikk... Ju ðieða wart tame ðier. <V: Ja raweg> Die fygd mig inn og, <V: Ja säkert! I: Hm> fygd mi ðar i fikkst og, fikkst goåsiln.

V: Ja, itjä ir eð inggu swårugiet täm diemdar itjä. Addum ien Gottfrið og ig, ja amm apt flierer. E wa fel sä påjker add byrt å … ja wa fel ien fy fäm sjäks å gambler og. Dier add faið i ien so ðier add iemat og oågäs fel og. Og i war aut å gardem og jällt å … eh … djärå noð a bilem. Og å kam fel og wa ringgum mi ða so, <A: (Å uld sjå ---)> (og) uld sittj upå ryddjem og erdn, og wa framåna mi ðar, o gra:ll innwi dar i war og jällt å. O ðu wet snäst i fik lost ien mutte si ðu, so toåg å ndar. <A: [Skratt] (Ja, i föstår eð)> Jaa, o ðait og upå laðutatjeð. [Skratt] Män da war e tigle(ð) sä, so ða tyld n nið. Og å … I wa … wa tundjin kringg mi ðait, ellest … för å war å weg niför å og uld tag att n si ðu. [Skratt] So a hlutä wart i tågå ien butt sä so wa lutjeð å, snäst i fikk lost noð o nið i buttn og ev å lutjeð at sä. Og å stoå dar o såg å mig, og »wä, wä!» lit å [Skratt], sos å edd a we fö ðyö för itt å fikk tag um and sig eð i fikk lost.

¹ Specialtecknet ð står för samma ljud som i engelskans this

Översättning

A: Vi tog en kråkunge, den där Gustav och jag, tillsammans. Och vi tämjde den där (kråkan), så hon var så tam så hon följde med oss var det än var. Så var han (dvs. ”Elfström”) där ute sedan en söndag, och vi var där, vi också. Kråkan var där förstås. Och du förstår, om vi pekade åt något håll, så tog hon det där vi pekade på, som han skulle ta, ser du, och som han hade letat fram, rakgrejorna och raktvålen och det. Då var vi där, och mixtrade vi, ser du, så kråkan var iväg och knep rakgrejorna för honom och flög upp på pärttaket (spåntaket). Så var hon där med näbben och stoppade under pärtorna. Och Elfström arg, ser du, och sedan sprang vi naturligtvis. Det gick jättebra att tämja dem. Jag har haft flera, jag, när jag var liten pojke. <I: Jaså> Och gick vi upp i skogen, så flög hon uppe i luften, hon, ser du, och hörde oss, hon följde efter oss (och) … uppi. Sedan hade (han) … Han var väldigt begiven på och … och skulle lägga patiens, den där Elfström, hade kortlek. Och det var sommar, han var där ute. Och vi instruerade förstås kråkan, ser du, så hon knep kort för honom, och var iväg och stoppade under pärtorna. Du vet det var en källarbod där neråt. Hon flög dit med dem. Och han arg så han hoppade, och vi sprang förstås, ser du. Inte kunde han ta sig uppå och ta tillbaka korten. Och så flink hon var att stoppa under dem!

I: Var fick ni tag i de där kråkungarna, då?

A: Ja de … (något) kråkbo. Det var flottare (i) … nere i älven, flottning på den tiden, ser du, och kråkorna brukade ha bon nere i holmarna. Så jag minns att Robert kom tillbaka en kväll och talade om för mig, att om jag ville ha en kråkunge, så skulle de gärna ta en åt mig. Så jag skulle komma ned till älven på kvällen när (flottnings-)bolagsbåten kom i land. Jo, visst hade de tagit en unge! Så jag hade en bur åt den där, ser du, och sedan släppte jag honom, och han fick ... Jo, de där blev tama, de. <V: Ja, med detsamma.> De följde med mig in också, <V: Ja o ja!> följde med mig när jag fiskade också, fiskade elritsa.

V: Ja, inte är det någon svårighet att tämja de där, inte. Vi hade en, Gottfrid och jag, ja vi har haft flera. Det var sedan pojkarna hade börjat … ja, var en fyra, fem, sex år gamla också. De hade fått tag i en som de tog hem, och skötte också. Och jag var ute på gården och höll på att göra något med bilen. Och hon kom förstås och hölls omkring mig där så, <A: (Hon skulle se ---)> och skulle sitta på ryggen och skuldran, och var framför mig där, och alldeles invid där jag var och höll på. Och du förstår, att så fort jag fick loss en mutter, ser du, så tog hon den där. <A: (Ja, jag förstår det)> Jaa, och dit, och upp på ladutaket. Men så var det tegel där, så där rullade den ned. Och hon … Jag var … var tvungen att skynda mig dit, annars … för hon var på väg nedför, hon, och skulle ta reda på den, ser du. Så till slut måste jag ta en burk sedan, som det var lock på, så fort jag fick loss något, och ned i burken och sätta på locket sedan igen. Och hon stod där och tittade på mig, och ”wä, wä!” sade hon, som om hon hade varit förargad över att hon inte fick ta hand om det jag fick loss.

Läs mer:

Här finner du en mer detaljerad transkription och en ordagrann översättning av inspelningen från ÄlvdalenPDF (pdf, 248.9 kB)

Uppdaterad 12 januari 2017